Den vassaste kniven i lådan
DLG
Och så fanns det ingen hejd
Godmorgon Sverige!
Igar hade jag en heldag med Camilla. Hon kom och hamtade upp mig pa hennes motorbike. Jag hoppade pa dar bak och sen bar det ivag. Hela tiden nar jag satt darbak fick jag aterkommande skrattanfall eftersom jag ser oss som Harry and Loyd i Dum & Dummer. Vi skulle iaf pa yoga class ute pa ett hotell i den balinesiska landsbyggden. Problemet var att Alex, tjejen som skule visa oss vagen hade forsovit sig. Men med hjalp av en liten lapp med vagbeskrivning anlande vi nagot forsenade till denna chica village resort.
Yoga ar som avslappning/tortyr for mig. Jag vill verkligen utvecklas inom det omradet, tror det skulle vara bra for mig bade civilt och inom boxningen. Problemet ar bara min fantastiska stelhet och oformoga att att boja pa mina arma leder. Men jag ska jobba pa det....
Efter passet ingick tillgang till deras saltvatten pool ingerfara the. Vi satt mest och glodde pa alla rika hemmafruar som hangde dar. Verkligen frackt stalle, har inte kollat vad en natt dar kostade. Men med tanke pa alla betjanter och ekologiska menyer sa var det nog inte som hittat. Ni kan kolla in stallet pa www.desaseni.com.
Det har med att aka motorbike pa Bali ar verkligen sa bra. Det gar snabbare an med bil. Man kan se otroligt mycket och det ar framforallt skoj! Nu ar det mest en tidsfraga innan jag sjalv satter mig bakom ratten...kan ju bara bli intressant med vanstertrafik.
Pa kvallen gick jag Nino och Olivier en kille fran Tasmaninen till ett indiskt stalle som Camilla och Ross hade rekomenderat. Validgt god mat. Camilla och Ross joinade senare, efter det gick vi till Joe's place, en klubb med liveband. Man kunde fritt onska latar som de spelade. Den ena kille var ackligt bra pa gitarr. Lar bli aterbesok dar!
Jag mar fortfarande konstigt, orklos och matt. Tog en resorb i morse, kanske hjalper. Forhoppningsvis kan Carl gora mig frisk. Han kommer hit om bara fyra timmar!!
Vi hors i dagarna, kanske kommer upp bilder da!!
Klem
Nusa Dua
Sitter lagom svettig pa ett internet cafe. Mar lite konstigt, kanske atit nagot markligt?
Idag har jag och min brasilianske granne Nino akt till en plats som heter Nusa Dua, det tar typ 20 min harifran pa motorbike. Det var riktigt harligt att aka, sjuk trafik men en harlig frihetskansla..kanske snart vagar mig pa att kora sjalv. Nino var ute och surfade vid revet och jag lag pa en strandsol och softade.
Stranden i Nusa Dua ar verkligen paradis lik, klart turkost vatten ,vit sandstrand, skyddat fran vind och lite palmer pa det. Inte helt fel.
Igar borjade jag dagen med surflektioner fran en lifeguard pa stranden, Marciello. Han var strang men bra. Efter lite tips sa stod jag upp flera ganger om, och inte bara i en sekund eller tva. Progressivitet!!
Efter det var det lunch och vila infor traningen pa klubben. Jag hade med min i-pod vilket uppskattade av alla. Vi kunde kopla in tva stora hogtalar, blev schysst stamning med musiken. Det har nog aldrig varit sa vamt som det var just igar, helt sinnessjukt vad man svettas. Jag har slagit mycket pa plattor med Ahmet, tranare och f.d indosnesikt proffsboxare (parantes). han ar jatte snall, kan knappt nagon engelska men det funkar anda. Jag har lyckats lara mig hans egenkomponerade slagkombinationer nu.
Jag har tyvarr lite probelm med att fora upp bilder fran min kamera. MEN eftersom min pojkvan anlander har pa Bali pa mandag! Oplanerat men otroligt uppskattat, sa kan detta leda till att vissa tekniska besvar elimineras.
Igar kvall efter traning gick jag och Nino via straden till Camilla, Ross och Maggie med flera som satt pa stranden och drack ol. det var riktgit harligt med stjarnklar himmel och havet framfor. Nagra balinesika killar joinade oss dar, de var ganska dragna pa deras inhemska dryck Arak, tank en svagare variant pa Absolut. Men de verkade i alla fall ha kul.
Nu maste jag sluta, men vi lar horas igen.
Adios
Bali update
Som ni ser sa har min blogg tagit en ny grafisk utformning tack vare min kara och tekniska pojkvan. Positivt for nu kanner jag mer for att skriva har, forhoppningsvis mer frekvent!
Befinner mig i Kuta pa Bali. Bor pa ett hostel som heter Komala indah II, schysst boende. Har tva min till stranden och 15 min till boxningsklubben. Inget varm vatten och mycket myggor, men det funkar. Har bott har i 8 dagar nu. Nar jag kom till Bali traffade jag en trevlig svensk tjej, Camilla. Efter tva timmar blev jag roomie med henne pa ett hotell i sodra delen av Kuta. Men eftersom jag vill vara nara boxningen och slippa allt for mucket turister sa befinner jag mig nu i norra delen av Kuta. Men jag och Camilla i hanger fortfarande nar vi kan.
Finns mycket som man missat att beratta men jag far ta de narmsta dagarna. Igar var jag fantastiskt aktiv.
Borjade morgonen med att halv atta springa pa stranden, efter det blev det den vanliga hotell frukosten the och banan toast, inte att forringa. Efter det drog jag ner till beachen for att hyra en surfingbrada for forsta gangen, har inte kunnat borja med det forst pga av att jag varot for brand sen pga av mina ogon.
Fick hjalp ute i vattnet av min brasilianska granne Nino som i princip surfat innan han kunde ga. Det var riktigt roligt, det var lattare att sta pa bradan an vad jag trott, men desto svarare att fanga alla vagor och inte pushas tillbaka hela tiden av alla strommar. I 3 timmar var jag pa stranden o slet bland vagorna, sen blev det lunch och powernap. Klockan tre vaknade jag helt dod och fick skynda mig till boxningstraningen som borjar kl 15.30. Det var roligt, forsta gangen som jag fick testa att sparra med killarna. Blev totalt bara 5 ronder, men battre an inget. De kor valdigt likt oss nere i Hollviken, liksom oss har de matchsparring pa tisdagar..kanske ar vanligt inom boxning eller sa ar det bara en slump.
Efter att jag tranat och svettats i tva timmar gick jag hem, duschade i mitt lilla badrum och gick sedan och kakade med mina tva grannar Thomas fran Schweitz och Nino fran Brazilien. De ar schyssta, lite som helan och halvan.
Kakade jatte god grillad tonfisk. Det ar valdig billigt att att och leva har. Man kan om hitta stallen dar man kakar och dricker for 15 sek., men det brukar hamna runt 25 sek. Dricker fruktdrinkar varje dag,bra for mig som har svart att fortara nyttiga saker i fast form!
Idag har jag inte varit sarskillt aktiv, har blasor i ansiktet men mest pa nasan. Solen tar sa sjukt hart trots att jag smorjer in mig hela tiden, var nog surfningen igar med allt saltvatten. Ska ner pa klubben i eftermiddag och kora ett pass.
Mina ogon ar antligen bra och har aterhamtat sig fran en nasty ogoninfektion. Atantibiotika i nagra dagar. Tydligen ett balinesiskt virus som jag fatt pa boxningsklubben, det ar ju valdigt smittsamt. Skont att det ar over nu!
Ska inom narmsta tiden forsoka fora in bilder sa ni kan se hur jag har det!
Vad jag har hort sa ar det sno dar hemma. Skoj for er!
Hoppas ni har det bra! Hors forhoppningsvis snart igen!
Ciao
God Jul & Gott nytt år
För att klargöra ovisshet.
Jag vill önska alla som svänger förbi här en god fortsättning!
Ischokladpussar
Hemma i ett rått Sverige
Som säkert ingen har missat så förlorade jag min semfinal mot ryskan. Jävligt tråkigt. Det var en jämn match, jag hade 3-2 efter första, 5-5 i andra och i sista tog hon 3 poäng mer än mig. Hon var en värdig vinnare, i alla fall just den dagen då det räknades. Jag vet att jag kan vinna över henne, vad som saknades just den dagen var en klarhet och pigghet i kroppen. Jag hade inte den där "känslan" naturligt, jag fick tvinga fram den, och tyvärr räckte det inte ända fram.
Det ska ju vara svårt så in i helvete i ett VM, om det hade varit lätt hade det varit SM, inte VM.
I min match mot ukrainskan var jag omänskligt fokuserad, i alla fall under de två första ronderna. I ett VM ska man bibehålla detta extrema fokus, denna pigghet i mitt fall fyra matcher på raken.
Det var nog där jag föll, urladdning v.s omladdning.
Det är ganska lustigt när man nu kommer hem och möter folks reaktioner på min medalj. De flesta i min närhet vågar inte riktigt gratulera mig eftersom de känner mig, och de vet hur besviken och arg jag var när jag förlorde EM-finalen förra året. Då jag "bara" fick silver.
Men saken är att jag är nöjd över mitt brons. Jag är mer nöjd över detta brons än mitt oväntade VM-silver - 06 och mitt hårt pressade EM-silver -07.
Det har gått nästan exakt två år sedan jag tog mitt VM silver. Eftersom det var mitt första mästerskap och jag inte visste mer än någon månad innan avresa att jag var klar att för att delta fanns det inte så mycket att förlora som det fanns att vinna.
EM silvret då. Något av det värsta jag varit med om, hela det året var en stress att komma tilbaka från armbågsoperationen och när jag väl var där hade jag inte hunnit få tillbaka min boxning i kroppen. Förväntningarna på en VM-två var även förklarligt höga. På någon vänster ( Och transvestit höger) lyckades jag ta mig till final. men i ringen fann jag inte den där magiska känslan som jag haft i Indien. Känslan av att ha kontroll och framför allt roligt i ringen.
Silvret var inte värt något för mig, för jag hade inte ens fått visa hur bra jag egentligen kunde boxas.
Så kom VM i Kina. Detta mästerskap har funnits i planeringen sedan ett års tid, och det är en lång tid för en disträ människa som oftast tar en dag i taget. Hela året har handlat om att hitta min magiska känsla på VM, för när jag hittar den är jag grym. Vägen dit har varit dryg, jag har ifrågasatt om jag ens har haft den från första början.
Vad som var nytt i år och i min satsning var stöttningen från Malmö Idrotts Akademi. De har verkligen enbart hjälpt mig. Då man inte befinner sig på dagis ( allsvenskan, elitserien ) finns det inga läkare att springa till, inga förturer, inga löner att ta ut, inga personliga rehabilitets tränare. Man står själv som idrottsutövare, jag som lyckligt lottad med en tränare och stöttande klubb i ryggen.
Via MIA fick jag bland annat prova mental idrottsträning med Sverker Bengtsson, personlig styrke träning med Johan och näringsfysiologi. Om jag någon gång under detta år behövt hjälp med remisser till läkare eller dylikt har jag alltid fått omedelbar hjälp av MIA. Det om något är motiverande.
För när man lever i ett land som Sverige, där möjligheterna att livnära sig och träna under samma premisser som sina motståndare( Ryssland, Kina, Canada etc) är obefintliga, är all hjälp utifrån värd guld.
Vi i damernas svenska boxningslandslag mottar inga pengar för att kunna utöva vår sport, vi arbetar fulltid eller studerar fulltid, och vi tränar fulltid. Våra resor betalas dock med förbundets pengar, vilket vi är tacksamma för ( taekwando, kickboxning har det värre).
I Kina, i ringen hittade jag min känlsa, sen som varit till stor del borta sedan Indien, Jag hade roligt i ringen, jag kunde skita i press utifrån och fokusera på det som är viktigt för mig. Nu höll denna känsla sig inte till semin, och det är den lärdomen jag tar med mig och ska jag jobba vidare med.
Något som är mindre motiverande är när man läser Sydsvenskans sportkrönikör Anja Gatus blogg inlägg här.
Jag är fantastiskt medveten om att man som offentlig idrottsutövare får stå sitt kast när man förlorar, tro mig. I sport handlar det om att just vinna eller förlora. I boxning är det däremot alltid vinna eller försvinna.
Jag vet inte egentligen vad jag vill skriva till dig Anja, ord är liksom överflödiga när någon som du sitter och briljerar så kreativt på tangent bordet med dina åsikter.
Nästa gång jag förlorar en semi final på VM ska jag bli riktigt riktigt arg, bara för din skull Anja. Kanske till och med gråter en skvätt. För vad är ett VM brons värt i en liten sport som damboxning?
Flanerande i Ningbo
Efter det var det frukost som vanligt. Min frukost här består av cornflakes och kalaspuffar med mjölk. En toast och ett stekt ägg till det. Till det dricker jag apelsin juice, ibland är jag lite crazy och blandar upp det med grape eller äpplejuice. Då blir det fest. Vi har även ett fint utbud på perfekta clementiner. Det uppskattas.
Jag och min träl tog en runda till marknaden efter frukost. Det inhandlades shalar (skräll) mössor, smycken etc.
Jag mår lite dåligt över att jag har blivit så mesig med att pruta. Jag orkar liksom inte stå och dividera om femkronor här, det finns inte så mycket konkurrens här heller så det är inte lönt. Gulingarna springer liksom inte efter en när man gett ett skambud. Tyvärr.
Annat var det när jag var i Indien, jag var inhuman mot de indiska försäljarna. Men anledningen var så enkelt som så att de drog i mig för att de trodde det stod blond och lättlurad i pannan på mig. Men kineserna här är mer behagliga. Idag drog i och för sig en kinesisk tant sönder en tiokronors sedel som kanske vägrade släppa. Det var ganska skoj.
Tränade ett lätt pass med H.S.B ikväll, kändes skönt. Kollade snabbt några ronder på ryskan på videokameran som Shippen hade hjälp till att filma. Ska bli skoj med match! Ska fokusera på att ha roligt och kunna safta på hprt med min höger. Jag ska ha min guard väldigt tät, och hålla uppe min vänster.
Nu ska jag städa, det skall vara rent och snyggt innan jag går match.
Notering till vår fotograf Arne. Sluta ta bilder på mig i grodperspektiv. Jag ber dig. Det om något är inhumant!
Nu ska jag sova!!
Tänk aggressivt och framförallt positivt imorgon vid halv tio tiden svensk tid. Det hade passat bra då. Tycker jag.
Kinapuff
Jag och Trälajäveln
Efter de två första sekunderna av matchen när hon slog två slag och jag kunde ta ett litet steg bak för att komma undan, visste jag vart distansen skulle ligga. Jag var skärpt och klarsynt. Visste att jag inte fick tappa styrningen och behöll det.
Efter två ronder ledde jag med 4-0, i tredje släppte jag undermedvetet lite på styrningen och hon kom in lite på mig. Jag kände mig aldrig hotad. Men det är sjukt hur några sekunder av icke styrning och trötthet kan påverka. Jag vann tillslut med siffrorna 5-3.
Det var rolig boxning idag, sådan som jag älskar mest. Högt tempo tydliga träffar och teknisk hets.
En kortfattad beskriving enligt moi.
Nate dog förlorade en grymt välboxad match mot ringräven från Rumänien. Jenny Penny dödade hon med en ukrainsk avart. NICE.
Imorgon är det vilodag, skönt att ladda om batterierna...kanske med lite nya schalar?
Jag är mycket tacksam för att jag har min trogna dalkulle träl. Idag har hon ställt upp på mycket, till och med rengjort mina tänder från dill.
Efter den insatsen fick hon beröm. (De behöver det ibland)
- Tack min träl. Sade jag lugnt och stillsamt.
Jag hinner inte skriva mer nu, ska sova. Natt här.
Hörs mer imorgon!!
Kramar som stramar
Ungerska avarten avklarad
Vann min match mot ungerskan idag. Skönt att vara inne i turneringen nu, känslan var bra. Finns alltid saker att förbättra men glädjen och glöden fanns där, och det är det viktigaste.
Jag valde att fokusera på det som jag tycker är roligast, vilket är gå ut för att knocka och ta räkning. Det verkade ju fungera bra i alla fall. Imorgon möter jag Ukraina, har ej mött tidigare. Hon slog regerande europa mästarinnan från Frankrike idag ( alltså hon jag torskade mot i EM-finalen).
Ska kolla hennes match från idag på video nu uppe hos H.S.B.
Det blir en tuff och rolig match som jag tänker vinna!!
Min stackars tumled som jag slog upp idag ska bli bra över natten. Sen är det dags igen....
Förlust för Shipra. Jävligt tråkigt, det var en jämn match. Ibland fungerar saker och ting inte.
Manna a.ka Anna Laurell gjorde en grym insats o vann över Trinidad and Tobago. Skoj och se!! Jag njöt näst intill pervestint vilket kommer att höras eftersom jag satt lite väl nära filmkameran. Men jag bjuder på det.
Vem går liksom inte igång på en hård uppercut??
Tänk positiva och aggressiva tankar imorgon!!
Adios
Nasty
För mig var dessa två ord, lätt packning någonting nytt och skrämmande. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag lyckats med detta påhitt, att exludera saker att medbringa under en resa. Jag trodde faktkiskt att det var en fysiskt omöjlighet för mig att lyckas med detta. Men så hände det att vi skulle åka till Kina, landet där shoppoholics pilgrimsfärdar, landet där allt man vill konsumera inte bara är billigt MEN mycket billigt. Det kan, om jag tänker efter ha varit just dessa påståenden som för första gången i mitt liv fick mig att packa lätt. Denna chans till att få plats med ännu mer shoppingfynd.
Allt verkade logiskt, tre linnen, fem t-shirtar, ett par jeans, ett par soft byxor. X antal trosor och strumpor som skulle slängas efter hand jag fann mina nya fynd. Klimatet skulle ändå vara som en mild försommar. Eller hur var det nu!?
Men så sitter jag här nu, frustrerad och nasty. Klimatet är ju inte heller vad som utlovades, ett sibiriskt mild klimat kan jag hålla med om. Shoppingen då? Njet, vi befinner oss inte på någon turistort. Allt kostar som hemma, om inte dyrare (mascara). Har lyckats fynda lite på en slags marknad, men i takt med att mitt underklädes stash minimeras växer min panik.
Att träna i samma t-shirtar och samma par träningsbyxor i snart en vecka börjar kännas..eller snarare doftas. För mig som lever på variations möjligheter i vardagen är detta ett kommunistiskt kläd fängelse. Jag lider varje dag jag tvingas bära samma plagg. LIDER.
Men så kommer vi till insikten, allt kan ju faktiskt inte vara negativt med detta. Precis. Jag tror om jag ska vara ärlig att detta är motsatsen till negativt. Jag behöver prova på det här med spartanskt levande, att inte ha fem mössor att välja på men bara en. Jag kan inte påstå att jag mår bra, men det gör väl ingen under den värsta avvänjningsproccessen.
Idag har jag hunnit äta frukost, träna ett pass med H.S.B och nu ska jag snart hoppa in i duschen. Tatti och Jenny ska gå match idag, men jag stannar kvar på hotellet och vilar. Goda råd från H.S.B som till och med jag kan lyda.
Igår vann natta och tatti grymma matcher! Dalkullan förlorade en välboxad match mot en ukrainsk avart. Vi disskuterade det, jag och Ronja igår. Hon påstod nämligen att detta var den fulaste avarten hon mött i hela sin boxningskarriär. Jag var då snabb med att kontra och påstå att Alexandra Koslan a.ka grottapan från de djupaste skogarna i Ukraina också är om inte en ännu mer avart. Men så kom ett klockrent svar och förklaring. Koslan är nämligen en fram alkoliserad, grottmänniska med en tillklippt hockeyfrilla som heter duga, hon har även en "garderob" som skriker SUSPEKT.
Men denna födda frarbror a.ka DET som Dalkullan mötte igår är helt och hållet en naturlig avart.
Så hon vinner alltså tävlingen. Eller förlorar, det beror på hur man ser det.
Vi hörs senare.
Kram till er alla.
Lottningen klar
Dags för en snabb uppdatering. Hinner inte skriva så mycket ska snart ner och träna.
På tisdag möter jag en ungerska. Vi är 18 stycken invägda i min klass. Allt gick behagligt imorse, inga konstigheter. Det var skönt att slippa ta massa vikt. Jag hade cirka 8 hekto över i morse som jag badade bort.
Ungerskan har en stöirg uppsyn. Hon tror saker om sig själv. Till saken hör även att hon tonat sitt hår!? Hon är även längre än mig och har större bröst. Det är tillräckligt för att hon ska förtjäna stryk. Jag har faktiskt mött henne för två år sedan i Ungern, vann då. Ska även vinna nu. Bra med uppladdning till tisdag, kommer vara jätte sugen på att komma upp i ringen då!
Idag har vi deltagit i en pampig invigning, jag har blivit pokad av en liten kinesisk infant ( på riktigt) och jag har ätit världens mest kokosfett baserade "choklad" och i samklang med dalkullan velat döda x antal kineser.
Men det är nice.
Shippen har match mot Taiwan imorgon! Hon kommer äga. Även min kära dalkulla ska slafsa sönder en stackars ukrainska. Ska bli skoj att beskåda.
Hörs
Ciao!!
Kylan..
Just nu, precis som jag skriver dessa ord sitter jag och huttrar invirad i en stickad schal. Dalkullan kom precis ut genom badrummet efter att ha försökt tina upp sig i vår dusch.
- Detta är inte kyla, detta är ren rå KÖLD!
Morrar dalkullan inann hon kryper ned på sin playwood skiva ( asiatiskt för säng).
H.S.B sa till mig att vi skulle åka till ett ställe där klimatet var som svensk försommar, en sådär 20 grader cirka.
Vad han menade med det vet jag inte, detta är som sagt ren och skär köld. Jag kan ta mycket, makabert äcklig mat etc men kylan dödar mig här. Då kan man ju fråga sig varför en tös som mig inte tar på mig mer kläder?
Två ord. Lätt packning.
Jag vann packningstävlandet över nästan samtliga, vilket jag nu ångrar svårt i saknade av varma kläder. Men när det är tid att åka hem utan övervikt så kommer det nog kännas bra. Tror jag.
Vi tränade första passet i en fin lokal bredvid träningsarenan. Än en gång var kölden påtagbar, men det var skönt att få träna loss. Trots mitt tidigare sjukdomstillstånd som stört vissa förberedelser kände jag mig pigg i kroppen.
Första shoppingsrundan är också avklarad.
Lång väldigt fin tröja med mönster av renar!? Lite Odd Molly över det hela.
Svart bh från Triumph, grym modell. Den var hand-picked från den söta asiatiska affärsbiträdet.
Läppstift rosa, maybelinne. Hand-picked by moi.
Nu väntas nästa träningspass.
Mina fötter, som från första början är avskurna från övrig kropps blodcirkulation värker av kylan.
Ska ta på dubbla strumpor.
Hörs snart igen.
Frostiga hälsingar
Ningbo!!
Vi har anlänt till Kina idag. Efter en lång lång resa är vi framme i Ningbo.
Flygresan från Helsingfors till Peking var ovanligt behaglig. Sköna stolar, tillgång till massa nya filmer (tvingade mig igenom Mamma Mia, fy fan) men framförallt Family Guy. Mycket bra avsnitt var där, saknade en vis person bredvid mig när jag asgarvade själv. Snyft.
På planet fanns även en levande dubbelgångare till Joseph Fritzl, a.ka källarmannen. Till saken hörde att han talade tyska, hade samma rufsigt mentalsjuk frilla och såg allämt stressad ut.
Behöver man kontakta Interpool? Någon som vet?
Kineser är söta. Äckliga med deras grisfötter, men för övrigt mycket söta. Får se hur länge jag bibehåller den åsikten
Hotellet vi bor på nu är bara tillfälligt för vårt lilla training/shoppingcamp vi ska ha innan tävlingarna börjar på lördag. Då byter vi upp oss till ett annat.
I hotelllobbyn hann jag snabbt skymta fransyskan som jag förlorade EM-finalen mot förra hösten. Jag hoppas hon har sjukt snygga slingor i håret, eller ett avundsvärt rosa läppglans. Det hade jag gått i gång på, då hade det blivit blodigt slagsmål på allvar. Men tyvärr brukar inte mina motståndare vara särskilt fräscha, vilket är dumt. Mycket dumt.
Jag och dalkullan delar rum som vanligt. Mycket skönt. Vi är så vana att bo med varandra att Ronja berättade att hon kan mina sovrutiner. Tydligen börjar jag vagga apatiskt medan jag pratar, sen suckar jag högt i ca 4-5 min, därefter insomnar jag lugnt och fridfullt.
Hoppas alla ni har det bra där hemma : )
Vi hörs av i dagarna.
Kramar från en "liten" stad i Kina