KlaraSvensson

Hittade denna låten innan idag när jag youtubenördade... Hörde den en gång för många år sedan på dansk tv.

   Tori Amos   - A sorta Fairytale

 

Godnatt.

Idag fyller min kära lilla far år, han är nu 52 jordsnurr gammal. I vår familj är den faren som är minst. Vi består av 4 långa blondiner, och så min pappa som är kort och brunett. Alla är längre än honom, de enda han är längre än är våra jack russel hundar. Det kan inte alltid vara lätt att vara ett underrepresenterat kön och utöver det liten till växten, men han har klarat det fint.

 
(Tre år gammal bild på mig och dvärgfar ( I och för sig är jag endast 2 cm längre) (parantes i parantes))

Lite vänner och släkt kom förbi vårt hus för att fira pappa och kolla fotboll. Mamma a.ka Martha fucking Stewart hade svängt ihop x antal kakor och delikata bakelser, sådär på en höft. Jag är väldigt tacksam över att ha haft förmånen av att växa upp med en riktig bullmor. Den fördelen har iband lätt till visst mått av trindhet, men det har alltid varit gott.
Problemet är nu när jag tänker på egna framtida bjudingar. Mina kökskunskaper i jämförelse med min mors ligger på typ minus tvåhundra.

För det första gillar jag inte att följa recept, det är ju inte kul alls. För det andra har jag inget tålamod. För det tredje blir jag lätt stressad i köket, stökar ner och har mig. För det fjärde, är jag som jag själv beskriver det kulinariskt lat.
Att vara kulinariskt lat innebär att man lagar eller tar det som är närmst i syfte för att enbart mätta. Det finns alltså ingen finess, det kan vara så tråkigt som en skål flingor, knäckebröd, omelett..sand whatever. Jag saknar fantasi och kreativitet i köket, det ska gå snabbt och det ska mätta. Jag förstår verkligen inte grejen med att stå i en halvtimme eller mer för att tillaga något som tar fem minuter att äta upp. Ja, jag vet jag borde skämmas. Men baka är i alla fall lite skoj.

Så till dagens mest bisarra ögonblick som inträffade när jag samtalade med min farfar och morfar som var på besök
De två disskuterade tv-kanaler. Farfar var confused, han hade svårigheter med att få in Tv4 Öresund hemma hos sig. Då sidekickade Morfar genom att säga att han ändå gillade radio bäst. Då gott folk, så kom skrällen. Min morfar säger citat.

- Jag gillar att höra på den biten, Boten Anna.
- Va? Frågar jag.
- Ja, Boten Anna, jag har spelat in den och jag sitter och lyssnar på den om och om igen.
- Tysthet..
- Jag känner en bot hon heter Anna Anna heter hon..Börjar jag sjunga för att kolla om det verkligen är Bacehunters plåga.
- Nja, det är nog den, fast på engelska. Du vet den låg etta i England.
Jag har inget mer att säga, jag är stum.

Det är ändå ganska roligt när de äldre förvånar en sådär. Andra artister som min Morfar tycker om är Helmut Lotti och Jill Johnson, jag har svårt att se en röd tråd mellan dessa artister. Men det är väl skoj med varierad musik smak. Jag bryr mig inte, så länge han inte lyssnar på typ Christer Sjögren så är det helt ok.

Halsen har börjat ge med sig, så imorgon ska jag börja träna. Woohoo. Känner för att svettas i mängder.

Godnatt på er.

Kom precis hem från felliminelli. Jag, fell och ciz såg på "The Nannie Diaries" starring Scarlett i snygg brun frilla. Den var inte riktigt så amerikansk som jag hade förutspått den till att vara. Men nu i efterhand undrar jag verkligen vad kontexten av filmens budskap är och hur den kommer beröra mitt liv i framtiden.
Ja, jag hade kunnat tänka mig att vara en aupáir till en söt liten bratt unge på Manhattan. Nej, jag hade inte sett sådär sött bedrövad ut (som bara Scarlett kan) varje gång jag blev utskälld och utnyttjad som någon slags modern askungen. Huvudkaraktären i filmen borde ha haft en t-shirt med feta bokstäver i capslock.

TA MER SKIT!

Men på något magiskt sätt, i slutet av filmen finner Scarletts karaktär en inre styrka och ryter hårt till alla snobbiga och känslolösa desperata housewives som inte förstår att barn inte skall användas som accessoarer. Det var minst sagt förlösande och vi tänkte alla tyst (där vi låg fläkta på soffan med ostbågar) You go girl...You go.

Midsommar var trevligt, det blev middag at Fellis med trevliga vänner och pillade räkor istället för sill, vild dans i china rum och andra smaskigheter. Torsdagen tillbringade jag ciz ocg felli på Ikea. Där antyddes det att jag har för lågt intresse för diverse porslinsamlingar och inredningsmöjligheter. Jag borde tydligen investera i min framtid genom att köpa gafflar, inte läppglans.

Igår var vi på Badhytten.. Det var skoj, bättre musik än i onsdags och mer folk.
Idag var det jobb på Niid's, det var skoj. Mycket och göra, sålde massa parfymer vilket alltid är lika trevligt.

Avslutar detta inlägget med lite bilder från Midsommar. Sova nu, skola imorgon. Godnatt.

                
                        

Jag är nöjd. Inte sådär lagom nöjd utan helnöjd för att citera Henke Larsson. Idag fick jag reda på att jag klarade vår tenta inom företagsekonomi. Idag spelar Sverige mot Rysslad. Idag ska jag dricka rosévin och äga dansgolvet på Badhytten. Om jag är nöjd.


Det känns lite tomt nu efter Turkiet, man saknar alla i gänget. Ronja och hennes humör svängningar saknar jag nog väldigt mycket för tillfället. Jag kan sitta på håll och kolla hennes minspel när hon är upprörd. Det liksom pyser av vrede från dalkullan. Ibland är hon så vred att hon vill spotta på citat - Hela etablissemanget!
Ronja är så där bra och lugn när man behöver det, hon är  nog van vid den rollen som den storasyster hon är.

Nu ska jag snart hoppa in i duschen. Har gått med en stor blå ull mössa hela dagen i solskenet till mångas förskräck. MEN jag orkade helt enkelt inte tvätta håret, och mössan, den är ju så fräck.

Idag har jag gått runt och sjungit på Bag in da Box låten, jag tror dels det beror på överkonsumtion av rosenrot (4st) samt att den är så himla catchy. B som i bag B som i box B som i Bag in da Box.


Kolla låten här

I förrgår kväll kom jag hem från Istanbul. Staden där jag äter mängder av gröna oliver till frukost och dricker citronsaft. Staden som tar mig för att vara en rysk hora för många gånger. Staden som har gym/lekplatser för söta och hurtiga gubbar och gummor, och några dvärgar. Staden som lägger pistagenötter i allt de förtär. Staden som kräver 300 kronor i ersättning för att en gigantisk oförskämd turkisk dam med hängbröst ner till golvet skrubbar mig med ljummet vatten i ca 5 minuter.

Istanbul var faktiskt mer dämpat och tyst än vad jag förrutspådde det skulle vara. Jag trodde det skulle skrikas hej vilt som så det turkiska laget brukar, men lyckligt nog slapp vi det. 
Flygresan till Turkiet började bra med att jag och Jenny gick lös på Victoria Secret på Heathrow. Vi hade ca 10 min att införskaffa nya dofter/bodylotioner. 
Intervallshopping är väldigt roligt, det är snabba puckar, lite rysk roulett. Vill jag verkligen dofta päronsplit eller fungerar min hjärna ej logiskt på grund av stress. Typ.
Resultatet av vår hetshandlande blev i alla fall en doft, nämligen Strawberry and Champagne samt en bodylotion vid namn Love Spell. Något mer girly girly kan man ju leta efter. Jag gillade.

Vi tjejer fick tillbringa veckan på ett helt ok hotell i ett kvarter som endast bestod av päls och skinnaffärer. Killarna fick däremot bo väldigt centralt på ett mycket extravagant hotell där man kunde äta jordgubbar till frukost. Morr.

Jag fick match första dagen. Mötte en tjej från Kazakstan och vann den klart på poäng. Var väl en helt ok match, tyvärr slog jag upp min ledskada i tummen riktigt rejält när jag saftade på mot hennes skalle.

Nästa match trodde jag att jag skulle få möta Kina, men tydligen hade NÅGON sett fel på lottningen. Det var i alla fall Katie Taylor som jag skulle få chans till revansch på. Katie taylor pallade antagligen inte banta ner sig till 60 kg, klassen hon brukar gå i utan gick i min viktklass 63 kg.  Som vissa av er känner till så mötte jag henne på en gala på Irland i februari, det var helt klart en fördel att ha den erfarenheten med mig. 

Katie är en boxare som verkligen står ut på grund av hennes slagkapacitet och explosivitet. Möjligtvis därför hon är Världsmästarinna/Europamästarinna och blev utsedd till världens bästa damboxare pound for pound -07.
Min taktik var att irritera direkt, störa hennes rytm. Kontra med rak höger när hon slog sin höger, ta sidesteps och följa upp med slagkombinationer. 
Jag tyckte att jag följde min taktik bra överlag. Ett problem var att jag inte fick betalt för min uppföljningar av slag efter mina sidesteps på grund av det inte blev tillräckligt tydligt. Jag fick inte med mig tillräckligt med vridning.
Det är lätt hänt för min del att jag blir spänd i match, detta är något undermedvetet som är svårt att styra. Men jag vet att om jag väl lyckas slappna av i match som jag gör på sparring så kommer min slagstyrka komma till sin rätt, och jag kommer få mer poäng för de slagen. 

Dagen efter sparrade jag mot Katie Dunn, en kanadensiska som är rankad 3:a i min viktklass. Det var bra och hård sparring (hon fick näsblod..yesss). Jag kände direkt vilken skillnad jag hade i tempo, styrka och uthållighet när det var sparring och inte match. Detta tror jag var väldigt nyttigt eftersom det blev så konkret skillnad från dagen innan när jag gick min match. Om jag väl får min sparringkänsla i kroppen vid match kommer ingen kunna slå mig. På allvar. Grr.

För övriga svenska teamet gick det helt ok, lite oflyt i lottningen hade vi. Den som är blivande stjärna är helt klart Nathalie Lungo från Angered som endast 18 år utmanar eliten i 46 kg. Hon är grym och kommer äga med lite mer rutin och erfarenhet.

Anna Banana höll som vanligt uppe den blå gula flaggan och fixade hem ett  fint silver. Det blev tyvärr förlust mot en duktig kinesiska i finalen.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta mina intryck av Turkiland. Jag gillar Turkiet..men jag älskar inte Turkiet.
Det är ett suspekt land med ett suspekt folk. Det är allt jag har att säga.

Jag har inte uppdaterat helgens bravader. Gör en kort resumé.

I lördags blev det först en lång joggingtur till norra Håslöv. Sen låg jag och pressade på terassen tillsammans med hundarna.
Kvällen började på Beanbar, det var någon slags tillställning där, många välkända ansikten och hög musik.
Jag blev extremt hånad över att jag beställde och betalade 50 sek för en alkoholfri drink som bestod av lite saft, tio isbitar, en halv apelsin klyfta och ett coctail körsbär. MEN jag ville väl också ha en såndär färgglad drink i handen och få känna mig festlig.
Vi drog sedan in till Jeriko (notera ej KB) det var ganska soft, lite annan typ av musik. 

Söndagen börjades med en utsökt brunch hemma hos familjen Magnusson. Alexander blev välkomnad hem från sitt utlands år i USA och över det faktum att han precis fyllt år. 
Efter det intervall träning på stora kullen 10 varv upp och ner, ner och upp.
Söndagskvällen innefattade strövande i Västra Hamnen och knarkfilm med Denzel .Gemytligt med andra ord.

Denna måndag börjades i plugget med strategi, positionering och liknande. Jag, Carin och Medina köpte lunch på Ceder och avnjöt den tilsammans på skolterassen. Rekomenderar deras kycklingsallad varmt, men glöm inte att ta utan persilja. Persilja är nasty.

Jag fick lämna skolan redan vid två tiden, skulle nämligen bege mig till Malmö Kanotklubb för att träffa upp alla som är aktiva i Malmö Idrotts Akademi. Jag hade hört att vi skulle ha lite lekar och trevligheter innan middag.
Inga problem tänkte jag, naivt.

Det var lite mer än bara lekar, när ordet tävling dyker upp så försvinner ganska snabbt betydelsen av att leka och "bara ha roligt." Då handlar istället allt om att vinna. Jag kom i samma lag som Andrés Nilsson, en elit badminton spelare från Lund.  Det kändes bra, Andrés var trevlig och om än mer tävlingsinriktad och verkade vara i mycket bra form.

MEN så kom bakslaget, i form av en djävulskt papper. Ett papper som har en massa sträck och konstiga mönster i olika färger. Ett papper som vissa ser som ett hjälpmedel och andra som Satans egen ritning, en karta. Jag vet att jag tidigare nämt att jag har ett dåligt lokalsinne, låt mig då förtydliga det genom att säga det igen.
Jag har ett dåligt lokalsinne.

Vi började ganska bra i första grenen som utspelades i en kanot, vi paddlade på frenestiskt. Hittade alla kontroller, inga större problem.

Nästa grej var bågskytte. Jag har aldrig skjutit pilbåg förrut, men skoj var det! Jag kände mig som Robin Hood, jag till och med  sjöng på Hoodiiladi Hoodiiladi hoppsan vilken dag. Så roligt tyckte alltså jag det var att skjuta med båge.
Detta moment avklarades också utan större katastrof.

Nästa gren. Orientering. Gav mig snabba flashbacks från när jag var tolv bast och och var vilse runt Immeln, inte  trevligt.
Men jag kände mig trygg med Andrés, vi sprang runt som galningar längst Västra Hamnen med karta och vattenflaska i handen. Det var endast en kontroll som gjorde att vi tappade massa tid, annars utfördes även denna gren utan större komplikationer. 42 min tog det totalt.

Det sista återstod, att orienterings cykla efter tre kontroller som var suspekt utsatta runt om i Malmö. Kunde väl inte vara så komplicerat tänkte vi.
Vårt självförtroende var omättligt när vi trampade iväg efter vår sista skalp. 

MEN vi hade svårigheter med att hitta runt om i Malmö.Vi skulle hitta ett elskåp som låg vid ett järnvägs spår, vi skulle hitta en brygga längst ute på Ön, vi skulle en massa men vi hittade i princip aldrig dit.

Men som vi cyklade, vi var här vi där vi var everywhere. Jag har sett platser runt om i Malmö som jag inte ens visste existerade. Men för mig och Andrés räckte det inte att se dessa platser endast en gång, nej ofta och gärna svängde vi förbi samma plats om och om igen. Crazy.
Vi hittade i alla fall en av dessa tre kontroller. När vi efter TVÅ timmars cyklande tillslut gav upp och kämpade oss tillbaka möttes vi av många skratt och nervösa ansikten. Tydligen skulle man endast vara ute i högst en timme, många av de andra hade inte ens utnyttjat den tiden.

Vill inte påstå att vi förtjänade att vinna denna tävling med så stor okunskap i geografi och logik.
MEN dagens bragdpris förtjänade vi efter att cyklat diverse mil på cykel.

Nästa gång blir det hardcore insmuggling av GPS!

En trevlig dag med mycket aktivitet. Nu ska jag sova. Deluxe.