Lur dag
Har inte uppdaterat de senaste dygnen, men de innefattade bland annat träff med girlsen på Mille, träning såklart, Teamworkande, skola med fokus på argumentering och säljteknik, välsmakande Canneloni och premiär av mina lite för utsvängda jeans.
Denna helgen ska jag bara chilla. Jag vet att det är ett smått pubertalt uttryck men det är väldigt väl beskrivande av vad jag tänker göra, eller snarare inte göra.
Har känt mig lite förkyld de senaste två dagarna vilket inte känns särskillt välkomnande. Hade en liter feberatttack häromnatten också. Så på dagens träning valde jag att inte komma upp i maxpuls. Bättre att CHILLA då.
Skogstrollet eller som jag döpt henne till "The cripple" var back from the hoods bokstavligen talat. Shippen som hon också kallas har tvingats leva friluftsliv hela veckan, ett projekt man är påtvingad om man läser till idrottslärare.
Skönt att ha henne tillbaka.
Hittade en märkligt photoshopad bild som någon tog på oss två på Julgalan i december förra året.
Jag ser ut som en bondmora med gult hår och Shipra ser ut som hon är tolv.
Jag kan faktiskt förstå H.S.B när man ser denna bilden. Vi, två av hans så kallade adepter ser inte särskillt förtroende ingivande ut. Seriöst är väl det ord som man sist förknippar med denna bild.
- Den ena är mer värdelös än den andra, generationen som Gud glömde, en skock odugliga getter, brats som inte vet vad 1+1 blir utan en miniräknare är alla citat som florerar i vår träningslokal.
H.S.B måste vara en modig och ytterst tålmodig man som ser över dessa egenskaper. På något vis ser han ändå en pontetial långt långt därinne hos oss. Och tur är väl det!
Här är en sjukt fin låt som jag hörde häromdagen när jag och F kollade på Torsk på Tallin.
Fred Åkerströms -Jag ger dig min morgon. Mild låt. Hjärtskärande vacker.
Ikväll ska Dalkullan Holgersson gå match i Falkens Cup. Skoj! Hon kommer med mycket stor sannolikhet safta loss.
På återhörande.
Back to black
Idag på träningen så sparrade jag x antal ronder med min kära Emil. Det gick bra, han hade klara besked på att inte slå mig på den onda sidan. Träningen avslutades med mjölksyreintervall på säck . Jag känner mig i bra form, det saknas lite tempo i kroppen nu efter att jag inte kunnat träna riktigt normalt. Jag var tät och lyssnade på träningen idag.
Det var nog ett bra initiativ. Det är tur att jag har H.S.B, han kan sina saker.
Har fått reda på att jag har match mot danskan Gry Espensen den 5 oktober i Stockholm. Ska bli skoj! Roligt också att Robin hänger med och får match. Shippen är för tillfället försvunnen på någon mystisk surviver camp med skolan i någon skog. Jag känner med henne och hoppas att hon överlever. Hon kommer också joina Stockholm.
Igår var jag på Ängdalaskolan och höll två föreläsningar om boxning och elitidrott. Det var roligt och utmanade på en och samma gång. Det svåraste var att lägga nivån lagom för det äldre eleverna. Mitt andra föredrag som jag höll för de yngre barnen var lättare, sjukt roliga var de. Jag fick bland annat dessa följande frågor.
Barn - Om det skulle bryta sig in en inbrottstjuv mitt i natten hos dig. Hade du slagit honom då?
Jag - Ja, om han hade varit mitt framför näsan på mig hade jag nog gett honom en snyting i självförsvar.
Barn - Om någon hade skjutit din mamma. Hade du slagit den då!?
Jag - Nej, även om jag nog hade velat så hade jag inte fått göra det. Jag hade fått slå av mig på en boxningssäck istället.
Barn -Men om han hade varit utklädd till en boxningsäck??
Ja, vad svarar man på den brilljanta kontringen? Det roligaste med att föreläsa för de yngre barnen var just grejen hur man lyckads fånga in deras intresse genom att hela tiden ställa motfrågor. Barn är sjukt smarta.
Min tisdag har förövrigt varit trevlig. Började i och för sig lite regnigt under löpturen innan frukost. Men jag tänker inte klanka ner på vädret, det får man ta om man diggar hösten. Sen var det skola. Gunnar, vår lärare i affärsmannaskap/förhandling och säljteknik är väldigt härlig. Skoj med någon som har en så skön inställning och energi, det smittar av sig!
Idag var jag lite för flamsig i klassrummet dock, kan lätt bli så. Och jag som inte har börjat knarka rosenrot ens.
Vad kan det då bero på?
Jag vill även tillägga att jag jobbar på det här med finna ro i vardagen. Så igår tappade jag upp ett varmt bad, tände ljus och hittade till min stora förvåning en cd-skiva med delfinmusik. Yes, tänkte jag. Kan det bli bättre, delfiner bör vara ett säkeret kort för att finna inre ro, liksom.
Efter massa bestyr hade jag fixat värsta ljudanläggningen i badrummet. (pall med cd-spelare). Men efter att jag tryck på play och hoppat ner i mit badsaltade vatte fann jag tyvärr ingen ro. Det enda jag fann var läten, kuttrande och skrikande läten av dessa suspekta däggdjur. Till dessa kvidande skrik hade producenten till skivan lagt till toner. Tänk okänsligt klinkande på ett piano. Efter fem minuter visualiserade jag inte inre bilder av sandstränder och svajande palmer. Jag visuliserade mig själv, med en k-pist och en flock mycket döda delfiner. Jag kan inte förstå hur man tänker när man komponerar ihop en relax skiva med skränande delfinskrik. Varför liksom inte lika bra slänga till signatur låten från Psyco eller Jaws när man ändå är igång.
Delfiner är för övrigt ett mycket överskatta djur. Är dom verkligen söta eller är det inte en bissarr Flipper effekt som vi lyckats ta oss ur. Delfiner lever på att de är good fish verses bad fish (haj). Fegt, tycker jag.
Svanar is the shit däremot. Jag älskar Camille Saint-Saens musik, speciellt djurens karnival. Jag tror det var hans sista verk han skrev innan sin död. Camille blev inspirerad till detta efter att ha besökt cancersjuka barn på ett sjukhus, han ville förgylla deras värld med skön avkopplande musik. Jag tycker att han lyckades duktigt. Förrutom den klassiska svanen gillar jag elefanterna och sköldpaddorna bäst.
Sov gott.
Ta det roligt..
I fredags eftermiddag träffade jag upp Felicia efter skolan. Vi gick lös på H&M tillsammans, det resulterade bland annat i ekologiska undekläder och ett par marinblå chinos. Jag och Felicia tycker att det är sjukt roligt att hitta roliga accessoarer till våra enhetliga basgarderober.
Vi hamnar lätt i ett verbalt shoppning träsk där vi missbrukar adjektivet "roligt".
-Tänk vad roligt till ett par jeans och en t-shirt! Utbrister vi.
- Mönstrade knästrumpor! Gud vad skoj!
Eller som när vi hittar leggings med en dragkedja längst ner. - Sjuuukt roligt!
Vi har insett att det låter väldigt löjligt att tycka något är roligt. Bara för det så säger vi det om allt nu.
Efter vårt roliga inhandlande käkade vi senare middag hemma hos mig och såg på Mystic River. Jag fick gåshud över Sean Penns "acting skills". Mild.
Efter att Felicia begav sig hemåt somnade jag. Och om jag sov. Jag väcktes kl 15.05 på lördagseftermiddagen av min kära mor som började ifrågasätta om jag var vid liv. Jag förstod ingenting när hon väckte mig, inte vilken dag det var, vad jag skulle göra etc. Det var obehagligt. Det är inte riktigt normalt. Jag vet att jag hade viss sömnbrist men såhär pass? Jag hade huvudvärk dagen ut på grund av för intensivt sovande. Det gott folk är märkligt.
På lördagskvällen åkte jag in till stan för att träffa min classmate Christel. Hon var på danshumör, jag hade mest huvudvärk. Vi satte oss på Koi. Eftersom jag inte hade ätit någon middag ville jag ha föda mot slutet av kvällen. Detta intog jag på Burger King i form av ett Kids Meal, jag fick en suspekt pokémon figur.
Nästa incident orkar jag inte skriva om eftersom den visar på en bitter förlust av 2800 riksdaler.
Nej, jag var inte på Kasinot. Nej, jag hetsåt inte samtliga menyer på Burger King. Jag förlade dock min plånbok på ett mycket opassande ställe. Suck.
Idag har jag inte sovit halva dagen. Det känns bra. Jag har varit ute och sprungit bland fälten i det härliga vädret. Revbenet känns mycket bättre. Skönt. Nu ska jag snart börja fila på min föreläsning som jag ska hålla för två skolklasser imorgon. Det handlar om livet som elitidrottare och boxning. Såklart.
Senare ska jag hem till Felicia och laga mat. Trevligt. Nu kan jag tilllaga hela två maträtter...om omelett räknas.
Såhär roligt kan vi ha det.Adjö.
Kvinnligt stark
Vadå stark? Måste vi tillägga att det är en stark mentalt eller fysisk kvinna bara för hon är polis?
Säg att hon är polis, eller säg att hon är en stark individ.
Jag blir faktiskt vred. Är det någon gång man presenterar en manlig polis och behöver stärka dess genus med stark?
"Här är Peter Haber som Martin Beck - En stark manlig polis."
Säger man så? Nej precis.
Det är kanske en petitess men jag stör mig ändå. Löjligt.
Idag har jag varit på Teamwork. Vi är många på kontoret nu vilket är gemytligt. Mitt alterego Carl har återkommit från studier och skall fullfölja sin praktik. I tisdags var jag med på kundmöte tillsammans med vår nya säljare Matthias,det var roligt. Skoj att få komma ut och se olika slags företagsverksamheter närmre, och framförallt att få sälja!
Min manager a.k.a Wrempan skall göra ett personlighetstest på mig i ren övning, ett OPQ. Jag tror inte han vet vad han ger sig in på. En mer komplex människa än mig får man leta efter.
Mitt arma revben spökar fortfarande, sprickan håller väl på och läker nu därav smärtan. Det funkar att löpträna, men annars är det bara lätt skugg som jag kan utföra för tillfället. Men jag får se det positivt, det kommer finnas mycket förtryckta agressioner som behöver få utlopp. Detta får jag filtrera i nästa match!
För övrigt njuter jag nästintill perverst av detta höstväder. Det är så här vädret skall vara, allt annat är fel. Vår, sommar och vinter är de tre första misslyckade årstidsförsöken Gud gjorde som hänger kvar i rent variationssyfte. Hösten är ett normalt tillstånd att verka i både klädesmässigt och hälsomässigt. Låt det inte ta slut på mycket mycket länge. Jag har annars planer på att fly till Canada eftersom min erfarenhet säger att det landet har perfekt höst året om. Då det är en mycket subjektiv bild och bedöming av landet så känns flyttvalet lite osäkert, men det hade varit värt att testa.
Nu måste jag sova. Jag har varit jätte trött denna veckan, nästan så att jag känner att det är dags för en omgång rosenrot.
Imorgon är det skola, sen möjligtvis ett styrkepass på Atleticum med Shippen och Johan.
(Sött att jag i tidigare inlägg använt mig av uttrycket stående elóge. Klara, klara klara ibland..undrar jag.)
Sov gott.
Jag måste sluta mothra mig...
Jag har varit lite nere denna veckan, trots att det bara hunnit bli onsdag. Anledningen till detta beror väl på lite olika saker. Jag var, som vissa av er känner till i Ungern förra veckan och tävlade i Witch Cup (ja det står för häxornas cup). Innan vi i landslaget åkte till Ungern hade vi ett pre-camp i Stockholm på Bosön. Allt kändes jätte bra, formen och fysiken var bättre än någonsin.
Detta var tredje året i rad som jag var med i denna turneringen. Första gången var jag lite mer trind om kinderna och gick i 70 kg klassen och vann guld. Då gick jag två matcher. Mötte en kajhänt tjeckiska i semin och vann sedan finalen mot kära Yvonne från Danmark.
Förra året tog jag silver i 63 kg klassen. Jag mötte först en ungerska som jag stoppade i första? eller andra ronden. Andra matchen gick jag mot en slovenska som såg ut som en fågelunge. Hennes tränare kastade in handuken i andra ronden. I finalen fick jag möta "charmtrollet" från Tjeckien. För att ni ska kunna visualisera hennes utseende tänk en groda med abnorma käkar, rakad skalle och en kran som kallas duga. Lägg sedan till en mentalsjuk blick så blir nog bilden målande klar. I finalen kroknade min kropp, den var tyvärr lite matt efter x antal dagars vikttagning. Det var surt att förlora mot henne då jag visste att jag var den bättre boxaren. Men jag fick ju min revansch mot henne på EM i Vejle när jag vann över henne i åttondesfinalen.
Nu i år gick jag även i 63 kg klassen. Lottningen för första matchen föll på turkiskan Gulsum Tatar, en tjej som varit med i gamet länge. Då hon har gått i 60 kg klasse har vi aldrig tidigare mötts. Jag har personligen alltid tyckt om att möta turkiskor, vilket kan höra ihop med det faktum att jag aldrig har förlorat mot någon. Tills nu det vill säga.
Gulsum är som vi på skånska säger kajhänt och som man internationellt kallar för en south pole boxare, hon går alltså med högern före. Detta kändes inte oroande eftersom jag är van vid att sparra mot Emil de la Hoya på klubben och Nina. Men Gulsum låg inne med en snabb vänsterslugga som kom från liksom ingenstans. Hon är slug den där. Det var en intressant mtach. Tempot fanns där, jag var fräsch konditionsmässsigt. problemet var en slags matthet mentalt. Det fanns något som gjorde att den där glöden eller jävlar annammat inte kunde nå fram trots att jag såg vad jag ville göra. Detta kan bero på olika saker, en rätt avgörande del var lite för mycket viktagning av vätska. Jag hade redan vunnit min match mot vågen, det sög lite väl mycket energi.
Det är lätt att vara efterklok hit och dit. så jag väljer istället att fokusera på vad jag lärt mig och vad som var bra. Jag fick möjligheten att boxas mot Gulsum vilket kommer vara av stor nytta inför nästa möte. Jag har nått stor insikt om hur lång tid jag ska värma upp för att vara så fysiskt fräsch i ringen som möjligt. Jag vet också att förluster härdar så in i helvete. Det är för jävligt att förlora rent ut sagt. Det är frustrerande och kämpigt. Men om man vill hålla på med denna sporten så hör det till. Några av de viktigaste och mest avgörande matcherna i min karriär har varit svidande förluster, sen har vändpunkten infallit sig.
Denna säsongen har jag haft svidande "mother" förluster mot Katie Taylor och nu Gulsum. Tatar Men det är inget jag skäms över för dessa brudar kan verkligen slåss och jag bugar och bockar för deras skills, de är yppersta världselit. Gulsum slog en lite fraktur på mitt högra revben til exempel, hon borde ha en stående éloge för det. Hon blev även utsedd till turneringens bäste boxare.
MEN vad som är viktigast är att jag vet att jag kan slå båda två, det är en fråga om tid och plats.
Shippen var grym och vann sin klass 52 kg. Hon slog regerande världsmästarinnann från Indien. Det var riktigt skoj att se, Shippen hade optimalt fokus och köttade in vänsterkrok efter vänster krok. Även min lilla Nathalie Lungo i 46 kg och Tatti vann i 57 kg. Wohooo!
Det var roligt att hänga med alla i laget. Annsan och Jensan har fört in uttrycket "mother" överallt på både gott och ont. Det kan lätt missbrukas.
Jenny gjorde två grymma matcher som gav henne ett brons. Manna förlorade mot en gammal ungersk räv på poäng, Anna var den bättre boxaren men fick inte allt att stämma, vilket är avgörande på denna nivån. Min Dalkulla fick på hennes 20 års dag möta hårda holländskan Marichelle. Det var en bra välboxad match som tyvärr slutade i poängförlust för Ronja, men nästa gång så. Stackars Kos fick inte ut hela sin boxning på grund av sin dumma fotskada mot en fransyska.
Jag träffade min kära Ungerska Gubbe som brukar hänga på Witch Cup. Jag fick en till ungersk nalle i en nyckelring. men eftersom jag redan har en donerade jag den till vår egen Bumbibjörn Nate.
Såååå, nu hoppas jag att folket är nöjda med min långa reflektion. Det finns en liten risk att jag ställer upp i Öresundscupen i helgen. det beror lite på mitt arma mother revben. Vill inte gärna förvärra skadan.
Allmän fråga. Finns det något skräckinjagande och pondusförstärkande med att få smeknamnet "Babyface" av sin motståndare?
Vore tacksam för svar.
Sov gott!
Regn
Gud vad jag har njutit av det smattrande regnet mot fönstret idag. Hösten är nära, därmed även mitt välbefinnande. Jag är vad jag förstått ganska unik om att riktigt tråna efter hösten. Människor i min omgvining fräser surt till mig när jag pratar glädjande om hur sommaren förmodligen är slut. Det är tydligen så i lilla Sverige att man ska tycka bäst om sommaren, för då kan man grilla, bada och gå i fula saronger, men jag gör inte det!
Det är något som händer i mig när det börjar gå mot hösttider, melankolin verkar lämna i samma takt som att luften blir kallare och löven färgas gula och orange. Jag får äntligen ha på mig normala snygga kläder, inget brokigt mönstrat pastell skit mer. Det är mer acceptabelt att lämna huset iförd en stor ull mössa.
En annan aspekt är ju även att boxningstävlingarna sätter igång, allt man laddat för hela sommaren har man nu inom räckhåll.
Jag blir nästan tårögd så glad jag är över att det är höst, jag vet egentligen inte varför jag är en sådan extrem höstfantast. Kan kanske bero på att jag föddes i oktober månad?
Idag, lördag var det intervaller på schemat. Att träna intervaller ensam är lite speciellt. Det är ju mycket lättare att ha H.S.B cyklandes vid sidan skrikandes - Kör! Vid bestämd lyktstople. När man springer själv får man planera och måtta lite efter egen bedömning. Idag sprang jag till Vellinge trä och bygg. På den vägen finns det tyvärr inga lyktstolpar, men dock några träd och annat krafs som fungera bra som "koner".
Personligen, för att kunna ladda mig själv till att maxa dessa sträckor krävs en väldigt bred vokabulär av svordomar och könsord. Sant.
När jag springer där längst fälten måste jag bli lite arg för att riktigt kunna tända till. Jag tror det är en kombination av att tycka lite smått synd om mig själv som tvingas springa som en idiot i regnet mellan två träd, samt det faktum att det är en mental kamp man har inom sig. Men vad jag har kommit fram till är 1. Det är bra för mig att skrika högt innan jag börjar spurta. 2, när jag nått mitt mål ( utmärkande buske) är andhämtningen oftast högre, då blir jag bitter och fräser och svär högt. Jag behöver inte återge dessa ordagrant här.
Jag tror det är bra att jag inte bor som man kan säga "mitt i city". Många hade nog tagit illa vid sig av min intervall jargong, som man fint kan kalla den. Tack och lov för åkrar och ödemark.
Igår träffade jag upp min landslagskompis Irena, hennes syster Morena och Kennedy, vår olympiske boxare som nyligen kommit hem från Kina. Jag försökte göra mitt bästa som Malmö guide. Men kände mig smått begränsad av Malmöfestivalen som var i vägen. Det var dock trevligt, vi satte oss på Victórs och övervakades där av kära Teuta. Jag körde dom tillbaka till Lund där de bor för tillfället. 
Två år gammal bild på mig och Irena i Canada.
Jag måste möjligtvis ta tilbaka vissa utspel jag har haft mot Lund tidigare här på bloggen. Mina åsikter om att staden är onödig vidhåller jag vid. Men nu hittar jag faktiskt, lite grann ialla fall. Jag tror detta har påverkat min lite varmare inställning gentemot Lund. Vissa av männsikorna som bor där är ju faktiskt trevliga också.
Ikväll skall mina frends på bartöming på Hytten. Det är inte riktigt aktuellt för min del. Jag ska istället ha filmkväll med Irena, Ken och Morena. Gemytligt.
Jag gillar denna låten mucho, snappat upp den från Radio Soft. Såklart.
Enjoy
Strukt ur era
Det var ju så att jag hade två veckors "semester". Nu är skolan igång igen, och jag är även tre dagar i veckan på Teamwork.
Det mest omvälvande som har hänt mig på sistonde är att jag fick vara Madame X i Kvällspostens tävling. I söndags skulle jag gå mellan klockan två och tre på gågatan i folkmyllret. Under denna tid hann jag utveckla en svårare form av agorafobi. Men det var i alla fall en intressant upplevelse, jag blev "fångad" efter 38 minuter av en trevlig herre vid namn Claes som tjänade 3000 spänn på mig. Grattis till honom.
För övrigt så har jag tränat väldigt hårt och mycket senaste tiden, och det känns bra. Jag är riktigt sugen på att få komma upp i ringen snart.
Det kommer vara mycket i höst för min del med både tävlingar, skola, praktik och på det två träningspass om dagen. Men allt handlar som jag förstått om att skapa en struktur i mitt hektiska liv. H.S.B påstår i alla fall det när han tycker att jag yrar, och har för brett fokus.
Som en början på mitt nya mycket strukturerade liv har jag under de senaste dagarna rensat ut all krafs och skit som jag samlat på mig. Jag har städat varenda vrå och hörn av min boyta. Det är en väldigt befriande känsla av att kunna se bordsytan som numera inte längre är täckt av papper och bråte. En annan del av mitt ännu mer strukturerade liv är att jag faktiskt använder min almanacka. Vad som saknas nu är en klocka och möjligtvis en kassabok. Men man får faktiskt ta ett litet steg i taget.
Det som stör mig mest för tillfället är att jag aldrig hinner sminka mig fint eller fixa till mig, inte så mycket som min fåfängda själ efterlängtar i alla fall. Det tränas på morgonen sen snabb dusch och stress i väg. Om jag där i mellan lyckats bli fräsch, fått till en schysst frisyr skall den snart förstöras av litevis med svett fram mot kvällspasset. Men allt har väl sin charm antar jag, jag uppskattar torrt hår så oändligt mycket mer än normala människor kanske. Det är faktiskt väldigt skönt när svetten porlar, och i slutändan så är det värt det. Men jag kan väl få störa mig ändå.
Nu ska jag dricka te och vara lite "rofylld". På återseende.
Ciao.
Uppvärmning
I 45 minuter sprang vi. (H.S.B cyklade) I mitten av dessa 45 minuters löpande stannade vi till vid den ökända kullen. Det finns en slags skräckförtjusning i att springa uppför denna sak, det är roligt, man känner sig som en bergsklättrare för några sekunder. Man skall nå högsta punkten (ni förstår målbild lalala). Vad som är mindre trevligt är när andningen ökar, och när mjölksyran kommer smygandes vid sista metrarna innan högsta punkten.
I alla fall, efter ett flertal varv uppför kullen skuggboxades vi tre ronder. Naivt trodde vi sedan att vi skulle få springa tillbaka till klubben vilket hör till normaliteten efter att ha späckt sig uppför denna kulle. Men ack nej, inte idag inte. Nej istället vände vi tillbaka och sprang i motsatt riktning från klubben. Vad som stod närmst var ytterligare intervall träning på plan yta mellan lyktstolparna längst cykelvägen hem. Härligt.
Ingen kan i alla fall påstå att vi inte var varma när vi kom tillbaka till klubben.
Väl där var det direkt på 4 set medicinbollskast , 25 st åt gången med invävda situps, mellan dessa 4 set 10 stycken armhävningar. Efter att vi avklarat det skulle vi kasta medicinbollen mot varandras magar i solarplexus på obestämd tid.
Efter det gick vi in i lilla lokalen. På med medicinbollar igen. Då var det bara till att börja kasta 4 kg bollen i väggen allt vad man kunde. 3x 20 raka kast, 3x 20 uppercuts och 3x 20 krokar. Efter detta avsutade vi med skuggboxning.
Det var en skön och jobbig träning. Så här brukar de flesta passen se ut, frånsett den den längre uppvärmingen idag. Imorgon bitti kl 8 är det träning på klubben. Tror det blir lite sparring och plattor då. Nice!
Efter det ska jag stå i sminkaffären till klockan 4, sen träning kvart över fem. Härligt med semester haha..
Denna måndagsmorgon tvingade jag upp mig tio i nio, förstår inte varför jag är så trött på morgonen fast jag sover mer än vad jag annars hinner. Frukost i lugn ro, ingen stress. Det är kanske det finaste med att ha semester. Att kunna läsa alla delar av Sydsvenskan.
Det är en sak jag tänkt på sistonde, med just Sydsvenskan. I mina yngre dagar föredrog jag B-delen. För det var ju så skoj att läsa om kultiverade nyheter tillsammans med pubertala dikter i Postis. Efter att B-dels eran var över upptäckte jag C-delen med förtjusning. Jag har ju alltid gillat färgen grön, men att innehållet skulle vara så bra. Mord, rån, omkretsar och framför allt sport. Nu så tänkte jag, detta är min del. This is the shit, this is the one. Men så kom dagen då jag fann A-delen. Den del som tidigare avfärdats av att enbart bestå av politiska insändare och tråkigt affärsnytt.
Men A-delen är ju så sjukt bra. Jag vet inte om det är jag som mognat och börjat intressera mig för andra, mer värdsliga saker. En annan sak jag gillar med A-delen är när det står något nytt rön på baksidan, typ forskarnytt, då blir jag allt glad.
Tänk vad märkligt att nästan hela dagens blogginlägg kom att handla om vilken tidningsdel jag föredrar. Vad säger det om mig som person? Att jag är sjukt nördig? Det har nog framkommit sedan långt bak i tiden. Jag vet faktiskt inte vad svaret på den frågan är. Men jag vet att jag inte vill börja disskutera DNs uppbyggnad (var är strukturen!!?) Då det finns en risk att jag tappar samtliga av mina kära läsare.
När vi ändå är inne på det där att läsa. Jag började läsa "Flyga drake" igår. Den verkar riktigt bra, jag gillar när man kommer in i en bok direkt. Inte som Harry Potter, jag hatar Harry Potter.
Sov gott.
N.E.R.D
Idag joggade jag ner till stranden med lite extra utrustning. Nämligen en keps och en ryggsäck. Jag såg ut som en tolvåring ute på någon sjuk orienterings runda. Men det var ju viktigt att medhava ryggsäcken eftersom jag var fast besluten om att bada i havet.
Och det var faktiskt värt det, sjukt skönt att ta sig ett dopp efter den svettiga löpturen. Det som var mindre skönt var de onaturligt övergödda maneterna som badade bredvid mig och att havet var alldeles grumligt av tång.
Igår jobbade jag i sminkaffären. Det var ett tag sedan sist så det var roligt att vara tillbaka. Sålde bland annat läppstift till en äldre dam, vi kom fram till att hon passade i både gula nyanser av rött som i blåa nyanser av rött. Det var ett fint ögonblick.
Efter jobb åkte jag, Sara, Vivi och Isao in till stan för att käka. Vi satte oss på Moosehead. Mysigt och gott, jag åt Phai Thai det var fint. "Det är härligt att leka Bratz". Vivis kompis Carro och hennes pojkvän Alex joinade också.
Jag hann snacka lite skit med Teuta som jobbade på Victórs. Hon var knäckt, hon hade varit ute och sprungit med en kille som var brottare. Han citat - Dödade henne. När någon "dödar" Teuta Cuni i löpning så är man väldigt snabb OCH uthållig.
Det blev tråkigt nog förlust för alla våra svenska OS killar i Kina idag. Naim och Ken förlorade mot varsin ryss, Badou förlorade mot en indier.
Nu håller jag tummarna för lilla Nathalie Lungo som ska möta "Gatubarnet" från Rumänien i finalen i EU-mästerskapen i Liverpool. Nathalie är grym, jag tror hennes boxning kommer fungera bra mot den meriterade Rumänskan som senast vann EM- guld i 46 kg.
Lite nostalgi med N.E.R.D låten Provider
No one Ever Really Dies...
Miercoles
Jag och Shipra körde styrka imorse på Atleticum med Johan, det var roligt. Det känns redan jätte stor skillnad från när jag började köra styrka. Det är väldigt motiverande när det blir så snabb effekt, det gillar mitt mycket otåliga ego.
Efter vårt pass imorse var jag väldigt laddad för stranden, men ju närmre hem jag kom desto mörkare och tätare var molnen. Tråkigt. Men istället har jag fått gjort massa tråkiga saker som jag annars bort prioriterar.
Igår kväll var vi på middag i Västra Hamnen hos Peter Persika i hans fina lägenhet. Vi hade kör reunion. Det inträffar ca två gånger om året. Gemensamt tema för dessa kvällar är alltid för stora mängder mat. Men det är god mat som vår käre Peter tillagar, igår fick vi het rykande Paella. Det bästa av allt var dock Västerbotten osten. Jag har börjat missbruka ost. Men det är inte allt slags ost jag förtär, bara Västerbotten ost. I hela mitt liv har jag varit oförmögen att komma i närkontakt med ost som inte är smält. Ostskivor på mackor har äcklat mig, jag har kollat på människor som hyvlat skivor och ätit det "rent". Nu är jag en av dem, jag befinner mig djupt nere i ost träsket. Det mest problematiska är att jag trivs där nere, jag vill inte ta mig upp. Någonsin.
Igår stod det ett märkligt uttalande i Aftonbladet av en viss Naim Terbunja. Klart det blir tråkig Pr för honom, han framställs helt fel. Han har inte sådan brutala åsikter om kvinnoboxning som det framkommer i artikeln. Citat i Aftonbladet och i andra kvällstidningar har inte samma innebörd som i verkliga livet, det vet jag själv av egen erfarenhet så man ska inte döma.
Ni kan läsa artikeln här.
Hoppas verkligen det kommer gå bra för grabbarna på OS. De har kämpat hårt för att komma dit.
Anna banana är där på plats och ska kommentera OS boxningen för SVT, sjukt coolt.
Några andra som vi bör hålla tummarna för i dagarna är Nathalie Lungo och Jenny Hardingz som ska boxa sina första matcher i EU-mästerskapen i England idag! Tyvärr förlorade min kära dalkulla Ronja igår, mot en hemma boxare i en match där det blev lika på poäng, sedan lika i slagräkning! Ronja förlorade därefter i domarsiffrorna 1-4. Jämnare än så kan det nästan inte bli. Det var en hemma boxare hon mötte, så ganska svårt att vinna på domarröster då. Tyvärr.
Nu ska jag äta blåbär och hallon.
Hej och Hå.
Semester?
Det är nämligen så att detta är första veckan på hela sommaren som jag är ledig från jobb och skola. Så vad passande då att det är full storm och ösregn. MEN jag är faktiskt inte bitter, jag gillar sånt här väder. Klart det skulle varit trevligt med lite sol och bad. Men det hade ju varit orimligt att begära
Det känns som det är söndag idag eftersom jag inte befinner mig på Teamwork kontoret. Det är faktiskt väldigt jobbigt, jag tyckte inte om att lämna mitt skrivbord i fredags. Jag litar inte riktigt på mina kära kollegor. Jag är ju som sagt en nyckelkompetens för det företaget. Utan mig kan de inte funktionera, det blir kaos och missämja. Jag kan visualisera hur Annette muttrar argt eftersom hennes slagpåse har lämnat. Vart skall hennes vrede nu projektioneras, vems nerv kommer hon nu göra en permanent skada på? Hoppas verkligen inte det blir några av våra kunder, det hade faktiskt inte varit bra.
Annars då?
Kört mycket vilse i Lund, en stad som jag för övrigt ogillar och inte förstår. Ja, jag vet att jag lider av en svår funktions skada som kallas dåligt lokalsinne. Men att Lund skulle vara så stort, är det lönt? Svar nej.
Att det skulle vara geografiskt utformat som en slags modern och komplex labyrint, lönt? Svar nej. Allt med Lund är som man kan säga olönt förrutom Sjukhuset och Mejeriet, och kanske Gambro, för där jobbar min kompis Madeleine.
Jag har badat i havet i helgen. Jag och felliminelli åkte ner till stranden i lördags. Det var sjukt skönt. Man känner sig mycket renare när man badat i havet än när man har duschat. Varför är det så?
I lördagskväll begav Jag, Ebba, Felli, Ellen, Ciz, Emilia och skräll min syster Erika oss till Hytten. Det var roligt, lagom med folk.Hamnade i en djup diskussion med en kille om lumpen. Jag förklarade att jag alltid velat göra lumpen, speciellt efter att fått höra att man i lumpen tilldelas ofantliga mängder Marabou choklad när man ligger ute i fält. Killen i fråga hade gjort lumpen i Finland. Min första fråga var så klart om de fick Fazer choklad där istället. Svaret var nej. Min andra fråga rörde sig mer om Mumintrollen, vilken dynamisk figur Mumin egentligen är, och hur misstolkad lilla My är. Han höll med.
Denna låten hörde jag i Colten på Radio Soft idag. Den får mig alltid till att vilja gråta en skvätt. Jag vet inte varför.
Annie Lennox är för övrigt sjukt bra, det vet jag att Managern också tycker.
( Plus för den innovativa sminkningen i videon, lite som Dior's senaste vårkampanj)
På återseende!
Brevpapper
Men för att återkomma till brevpapper. Det var så tjejigt det kundet bli. Man samlade på sig papper med färgkombinationerna rosa, lila, ljusblått, och ibland för att vara crazy så gick man på något mintgrönt. Trycken på dessa brev och kuvert kunde variera, men det grundläggande temat var i princip alltid. Änglar med svallande hår, röda läppar och trinda äpple kinder. Djur av olika slag, främst hundar var såklart populärt. Tjejer med solhattar fanns även med som tema, möss, blommor you name it. Vissa brevpapper doftade gott, lite som luktsuddigumm.
I min pärm så hade jag en godbit som ingen skulle få komma åt, någonsin. Jag hade ett brevpapper som var lätt ljusgrönt, det fanns en blomstrande äng och på den låg en söt hund i gräset och kollade upp mot en ballong som steg mot himmeln. Färgkombination av det gröna som mötte de rosa blommorna var konstärligt tillfredställande i mina icke så kritiska tioåriga ögon. Men anledningen till varför detta brevpapper stod mig närmst var, om jag ska vara ärlig faktiskt inte den utsvävande motivet - Hund på grön äng jagar ballong. Det var den enkla anledningen att jag var ensam om att äga ett sådant brevpapper, inte bara ett unikt brevpapper men också ett matchade kuvert som inte var tråkigt vitt men matchande ljusgrönt med hunden som tryck på framsidan.
Om man analyserar det här med att byta och samla på sig brevpapper så finner man inget intelligent svar överhuvudtaget. För det första så var man för girig för att på allvar förstöra och skriva på ett sådant fint brev. För det andra var det ganska ovanligt att man skickade brev, om man inte var av den typen att man hade 10 brev vänner i Schweitz. Brevpapprets egentliga funktion handlade i princip om att vara en trofé, en fin skalp i samlingspärmen för att göra sina vänner sjuka av avund. Det fanns också en annan sida, den sida som jag ånjöt mest nämligen förhandlingen och byteshandeln. Det var värre än Wall street på rasterna - Din ängel inklusive två kuvert mot min unika "flicka med hatt och lockigt hår på sandstrand." Hör jag ett anbud? Nägon?
Jag måste ändå erkänna att jag idag undrar vart min pärm med brevpapper. En viss längtan och saknad infinner sig pinsamt nog när jag tänker tillbaka på den. Jag undrar om det där rosa mönstrade pappret fortfarande doftar körsbär? Hur mycket skulle det vara värt som samlar objekt i dagens läge?
Det enda som möjligtvis slog fenomenet brevpapper var bokmärken. Det var och kommer fortfarande vara en personilg favorit. Än en gång så fanns det kanske inte någon djupare tanke bakom det hela, mer än möjligheten att få åskåda diverse figurer gjorda av papper fast klistrade i en pärm.
Sådana här filosofierande änglar var inte värda så mycket på min tid, de fanns över allt.
Jag minns att jag föraktade dom, blliga plagiat änglar var allt de var.
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag ut till Skandia Transport och hälsa på Petra och grabbarna!
God natt!
Högklackat
Morgonen började på Atleticum. Jag och Shippen blev lite flamsiga, speciellt när det var en övning som eftersträvade att man lyfte och höjde på sitt skrev, som man lite fint poetiskt kan uttrycka det.
Jag börjar för övrigt tycka att det är riktigt roligt att göra kullerbyttor. Progressivitet mina damer och herrar.
Nu har jag fått order om att börja äta gröt på morgonen. Jag har haft en frukost cykel som innefattade gröt för ca ett år sedan. Kan vara passande att ta upp det nu igen då. Min Kellogs allbrain yoghurt är verkligen i sluttappen av min senaste två månaders cykel. Varje morgon tittar jag med förakt på flingorna innan jag häller på mjölk.
Jag har varit lite behind idag. Jag tror det beror på vätskebrist. När jag kom hem från jobb vid fem skulle jag först stressa ner till klubben. Men så kände jag att jag lika bra kunde ta en skön lång löptur i fina vädret eftersom jag kört ett bra pass i morse. Men jag var yr och trött på en och samma gång, så jag la mig ner för att vila ett tag. Sen fick jag världens migrän, det kändes som någon tryckte eller rättare sagt satt på mina tinningar. När sådant här inträffar blir jag lite ställd, jag kan inte hantera migrän. Lite huvudvärk är väl ok, men så pass gör mig arg. Jag skulle heller aldrig i mitt liv få för mig att ta en huvudvärkstablett, det ligger inte i min natur. Fråga mig inte varför, solthet kanske.
Idag stötte jag på min lilla älskling Simon på gågatan, han blir sötare för var gång jag ser honom. Han får komma ner och sparras med mig vet jag, det var skit bra sist.
När jag skulle gå från Teamwork till min kära fars kontor där jag ställt bilen blev jag obehagligt förfölj av en märlig äldre man med cykel. Ända från Gustav till triangeln och gatan där min pappa har kontor gick han vid sidan om mig eller precis bakom. När jag sen väl gick ner in i garaget som stod öppet, stod han och kollade ner efter mig där jag traskade i nerförsbacke med mina klackar. När jag körde iväg med colten stod han fortfarande kvar och mest rå stirrade efter mig. Psyko! Om jag skulle hittas lemlästad i en buske inom några dagars tid så är det med stor sannolikhet "gubben med cykeln" som ligger bakom det. Notera det. Usch så får man kanske inte skriva, fast det hade varit lite fräckt, jag hade fått mycket Pr, blivit lite glorifierad om jag haft tur. I och för sig hade jag varit död. Men ändå.
Nu ska jag äta sorbé glass.
Vi hörs.
Lammkött
Jag har precis tungkysst min yngsta skalp. Han heter Sebastian,har bruna ögon och friserad tuppkam. Han gillar att pussas med öppen mun och trivs bäst i färgerna blått och grönt. Ja, jag kan erkänna som så att jag är väldigt kär. Men jag är inte naiv, trots att vi rent lagmässigt kan gifta oss på grund av att vi är kusiner så kommer ålderskillnaden tyvärr komma ikapp oss. Sebastian är nio månader ung. Ok om han hade varit ett år i alla fall.
Vi var inne i stan på middag, Emily min kusin fyllde år. Det var mysigt, skön sommarkväll. Sebastian och hans storasyster Meja är ju bara för söta.
Allt har fungerat bra idag på kontoret, stämningen var dock lite spänd där ett tag, som ni kanske förstod.
Annette skulle gå ett "ärende" på banken. Jo men visst. S.A.T.S kanske har sänkt räntan, vad vet jag.
Jag, Managern och Annette käkade i alla fall italienskt på lunchen. Tänke först ta någon lätt grönsaks pasta. Men eftersom Annette valde köttbullar var jag tvungen att ändra strategi. Vill ju inte gå miste om nödvändigt protein nu i uppladdningsfasen.
Var på klubben och slog av mig på plattor tillsammans med Ken och Patricia. Det var roligt! Bra för kordinationen när vi fick i uppgift att vända på hela grundställningen så jag började jabba med högern istället. Det blev lite bak och fram. Men det gick bra ändå. Skönt var det i alla fall, att svettas i mängder!
Imorgon bitti är det styrkepass på Atleticum innan Teamwork. Pratade med Shippen tidigare, hon kan joina imorgon hon med. Nice! Det var ett tag sedan vi träffades nu ju.
Adjö.
Habla con ella
Känner mig hotad på kontoret, tror Annette har en hemlig plan på att ta min plats i landslaget. Hon börjar springa iväg på lunchen för att smygträna på S.A.T.S. Ibland, när hon går förbi mig och jag oskyldigt stirrar på min datorskärm så händer det att hon slår mig på axeln med knytnäven, precis vid nerven allt vad hon kan. Idag missade Annette precis. Detta våldsamma beteende måste sluta. Nu. Imorgon ska jag tysta henne.
Om ni vill sova vackert i natt lyssna och dröm er bort med denna spanska melodi.
Buenos Noches.
Manic Monday
Henrik var tillbaka från semestern och på kontoret . Eftersom han väntar sitt första barn i oktober hängde jag och Petra med till en barnaffär efter lunchen. Så mycket det finns att handla till de små liven, en litet lexington skötbord kanske kanske. En urban cross country barnvagn, skötväskor i färgglad design. Är man verkligen så kvalitéts kräsen som spädbarn? Dessa får i alla fall mig att vilja skaffa barn nu! Måste bara hitta en vältalande britt först.
Träningen på klubben var riktigt rolig idag, massa sköna parövningar där man fick slafsa loss.
Här nedan ser ni en bild på mig och min kära vän Madeleine.
Madde flyttade ner till Höllviken från Norrköping när vi gick i 5:an, dock är hon en stockholmsbo från första början, viktigt att poängtera.
Madde och jag fann varandra direkt. Hon spelade fotboll precis som jag, det var nog den utlösande faktorn. Sen är ju hon tvilling och jag våg, lite skrivet i stjärnorna.
Att komma ner till Skåne kan inte ha varit så lätt för kära Madeleine. Det blev ganska tidigt klart att vi talade olika språk. När jag skulle fråga om Madde ville " va" som man sa när man gick i femman och sedan länge lämnat det infantila uttrycket " ska vi leka" förstod hon ingenting. På hennes språk hette det " Ska vi skoja". Det uttrycket skrämde mig ett tag, jag ifrågasatte om vi verkligen kunde överkomma sådana språkliga barriärer. Att säga "ska vi skoja" var ju bara absurt.
Nästa kommunikationsbrist skedde första gången Madde tränade med vårt fotbollslag. När vi passade bollen emellan varandra så sa jag på normal skånska - Hit! För att visa mig fri för bollen. Madde kollade konstigt och lite argt på mig.
-"Hit"? Jag är väl ingen jäkla hund? Det heter faktiskt pass!
Detta var i alla fall början på en lång vänskap. Trots att det kan gå långa perioder mellan det att vi ses och hörs så vet vi var vi har varandra. Madde är nog den klumpigaste människa jag känner, att cykla bredvid henne var som att leka med döden. Trots virrighet är hon väldigt skärpt, och mycket talangfull på det mesta.
Idag är det 6 år sedan Felicias mamma dog i cancer.
Bridge over troubled water är hennes låt. Så sorglig, men så otroligt vacker.
Felicia är den starkaste personen jag känner. Verkligen.
God natt.
Any given sunday
Idag sov jag ut till tolv, ciz ringde och väckte mig ur min NREM sömn. Jag, ellen och ciz kollade sen på filmen "Juno" hemma hos Ebba.
Jävlar vad bra den var, så grymt manus. Jag brukar inte rådigga filmer sådär rakt av, men här fanns det inget att klaga på. Jo, kanske att den skulle varit dubbelt så lång.
Efter filmen sprang jag en runda vid havet. Det var skönt, lite smärtsamt på grund av min kramp i låren som fortfarande spökar sedan onsdagens styrkepass.
Igår kväll bestämde jag mig tillslut för att joina mina friends till Falsterbo och Strandbaden. Jag valde att köra.
Att befinna sig på Horseshow i nyktert tillstånd är nog den svåraste prövning som man kan utsätta sig för som människa, föda barn kommer att vara en barnlek i jämförelse.
Tydligen är det som så att när min promillehalt ligger på noll, så sjunker även min tolerans nivå till samma tal. Om någon tafsar på mig lyser det svart i mina ögon. Jag vill slåss. Jag vill eliminera. Igår kom det aldrig så långt som till våld. Men jag skrämde skiten ur en kille som kom och höll mig bakifrån. Jag tror han fattade budskapet ganska snabbt. Stackarn.
Det måste ju krävas någon form av drog för att kunna uppskatta ett stort provisoriskt tält i skogen med hundratals packade människor. Problemet är väl egentligen inte miljön, men det höga antalet människor som trängs och stampar hej vilt. Jag kanske ska skicka en motion till kommunen inför nästa år. "Halvera antalet människor i tältet är ni vänliga, jag får inte tillräckligt med utrymme."
Musiken i Colten på vägen dit uppskattades starkt av mina medpassagerare. Jag säger bara två ord. Radio Soft. Det är en grym dansk radio kanal som jag har lyssnat på non-stop i ca tre månader. Danskar kan det där med radio mycket bättre än vi svenskar. Det är inte ett massa skränande, det är klassiker, ballader som man kan skrika med i. Förlösande.
Annars har helgen varit lugn. Var på besök i Lund, såg vilda kaniner. De var söta, det kändes exotiskt. Själv är jag ju mer van vid harar.
Det här är en Radio Soft låt som man kan höra på morgonen innan man missar bussen.
Enjoy.
Mör
Klockan ringde kvart i sex i morse. Efter två snooz började jag förstå att det var morgon. Sen klädde jag på mig träningskläder, åt frukost och såg trettio minuter därefter min planerade buss 06.49 lämna precis när jag anlänt.
Ingen fara tänkte jag, det kommer ju en 06.59. Men ack nej, så var inte fallet. Tjugo minuter senare kom den.
Eftersom jag skulle träffa min nya styrketränare på Atleticum 07.30 uppstod ganska snabbt problematik. Jag hoppade av vid Mobilia och förutsatte att det skulle finnas stadsbussar som gick mot stadion hållet. FEL. Istället fick jag småspringa med alla väskorna, kom tio minuter för sent. Men som tur var verkade Johan inte ta illa upp av det, och vi påbörjade direkt styrke passet.
Jag har kommit i kontakt med Johan via Malmö Idrotts Akademi som jag har fått stipendium av. Det är superbra att få hjälp utrifrån när det är stressigt med pengar och tid. Så eftersom jag befinner mig i Malmö i princip varje dag, kan jag lika bra träna där på morgonen.
Det var riktigt bra övningar, både för min rörelse och min explosivitet. Den sjukaste övningen var när jag skulle stå på händerna med ansiktet tittandes in mot väggen så långt in jag kunde komma utan att tippa över, för att sedan gå ut och med fötterna kvar i väggen och göra en armhävning. Sedan lyfta höger arm, därefter vänster arm. Sedan skulle jag backa och gå in mot väggen igen. GI Jane, here I come.
Tur att jag har stor erfarenhet av att stå på händer. När jag var en 5-6 år befann jag mig alltid upp och ner. Både på land som vatten. Nu i efterhand kan jag tycka att det måste varit väldigt enerverande som förälder till exempel, jag hann ju aldrig avsluta en mening innan jag var tvungen att dyka ner på mina två händer. Jag fick bokstavligen abstinens annars. Skumt.
I alla fall. Efter att ha tränat styrka i en och en halv timme med Johan, duschade jag och stack sedan iväg mot närmsta stadsbuss. Nu var tyvärr närmsta inte så nära. Och när jag väl kom dit såg jag min buss passera framför ögonen på mig. MEN jag fick inget vredesutbrott, jag svor inte ens. Istället la jag fokus på att rädda en humla som fastnat i ett spindelnät.
Tillslut kom bussen och jag kunde ta mig till Gustav Adolf torg och Teamwork.
Lämnade kontoret vid femtiden, för att hoppaa på bussen hem. Buss, buss, buss. Jag hatar kollektivtrafik. Fan vad jag är trött på bussar hit och dit. Hoppas den kommande strejken gör att de lägger ner hela grejen. Det är inte det att det inte finns en fin tanke med det (miljön). Men de tar överpriser, och känslan av att se den buss man planerat att ta passera framför ögonen är inte värt något hål i ozonlagret.
Väl hemkommen funderade jag ett tag på att joina mina vänner till Falsterbo Horseshow. Men jag insåg att det inte vore en höjdare eftersom sviterna av min benstyrka imorse har resulterat i att jag liksom vaggar fram likt en anka. Inte så classy måski måski. Samt det faktum att jag ska upp kl sex imorgon bitti, som vanligt.
Istället valde jag att springa en runda. Ett val som man även kan ifrågasätta starkt på grund av min brutala smärta i benen. Men ibland är det faktiskt bättre att gå till attack mot träningsverken. Grr.
Nu ska jag dricka te och "mest vara".
Imorgon ska jag sminka mig sjukt fint. Blaska på med rolig ögonskugga. Safta på med massa parfym. Men förmodligen kommer jag inte hinna, för annars missar jag väl bussen. Kollektivtrafik.
Om man bryter ner ordet kollektivtrafik i små segment uppstår följande ord.
Kollo. F***a.Krav. Trav. Kokett.
Intressant.
Danskar..
Min fredagskväll/natt tillbringade jag ståendes på Victórs, likaså gårdags natten.
Att jobba som ordningsvärd är både roligt och drygt. Det roliga innefattas av allt folk man får socialisera med, det dryga av ryggont samt dräggiga alkoliserade människor.
I fredags fick jag för första gången se ansiktet på Madelene som designat min hemsida. Det var trevligt!
Jag träffade även Håkan Bråkan a.ka Stiffler, min idrottslärare på gymnasiet. Skoj att få lite update om vad som händer på Sunds.
Jag blev uppvaktad av en halv turk, en It -nörd från Halmstad och en flummkille från KB.
Fredagens replik kom dock från ett gäng bredtalande 18 åriga killar som troligtvis härstammade utanför Malmö. De försökte charmant med sina hundvalpsögon komma in, men jag var hård.
- Snälla, snälla, snälla du ser ju så snäll ut! Bönade dom.
Men jag var iskall. Så till sist när de givit upp och började gå vidare vände sig den mest talföre yngligen sig om och sa citat.
- Men du! Kom ihåg att du är grann!
Grann. Knappast vad man förväntar sig av en 18 kille. Jag trodde endast det var Bertil 78 som kom använde sig av sådant adjektiv.
Igår kväll var det lite kändisar på plats. Lilla Magnus Uggla kom förbi och innan dess syntes Amanda Jensen i ett sällskap.
Under kvällen träffade jag kanske världens roligaste och mest charmiga dansk. Det började med att jag ansåg att han skulle dricka vatten och promenera innan han kunde komma in på grund av lite allt för vinglande gång. Detta accepterade han vänligt, trots att hans gäng satt precis innanför. Han hade solglasögon, silvriga skor och en guldmedalj om halsen! När jag frågade vad han hade vunnit vände han på medaljen så jag kunde läsa. Bowling Mästare, Big Bowl. Han var så stolt denna dansk, och han var så trevlig. Så efter han lidit tillräckligt utanför grinden fick han sätta sig vid sitt sällskap om han lovade att enbart dricka vand.
Och som han lydde mig. Varje gång jag vände mig om höjde han sitt glas med vatten och log insmickrande. Han var så rolig, så barnsligt oskyldig att jag inte kunde sluta skratta.
Det fanns även en annan dansk på plats igår. Han måste ha varit den mest sexuellt frustrerade människa jag någonsin påträffat. Han satt snett bakom mig, bredvid honom satt ett par. Han var bara tvungen att gå fram till paret och berätta hur vacker han tyckte killens tjej var. På ett mycket smickrande sätt, så att mannen i fråga inte ville slå ner honom.
Sen ca 15 minuter senare kommer han fram till mig och säger följande.
- Is he coming? Följt av ett självsäkert smile.
- I hope not, beccause I'm working. Svarade jag och vände på mig så han kunde se min värdbricka.
- Oh so you're working! Sorry, I thought you were waiting for someone...So when are you off tonight?.
Suck. Men detta var bara början på denne unge mans jakt efter kjoltyg.
En halv timme senare vinglade det förbi två unga tjejer med mer stort blonderat löshår ( Tänk Gûnters Sunshine girls). De traskade fram på kullerstenarna med sina allt för höga klackar i hopp om att få komma in på Koi. De kom inte in.
Som ett skott befann sig dansken där som en räddande ängel och började charmera dom. Han pekade bort mot bordet på Victórs som en invit. MEN tyvärr stod ju jag där, som värsta glädjedödaren. Efter att ha fått visat leg ,visade det sig att de var alldeles för unga. Tjejerna fick traska vidare, till danskens stora förtret.
Nu ska jag ut och springa. Hörs i veckan.
Hard work work
Kom precis hem från Millenium åt med Ciz och Felliminelli, de skulle börja jobba sen. Det ska även jag, kvart i nio börjar jag på Victórs. Ska stå och vara social, vakta, utstråla pondus och kolla lite leg. MEN framför allt ska jag glo! Det finns inget bättre än att stirra hejdlöst på folk, och samtidigt få betalt för det!
Nu måste jag ta en powernap, annars kommer jag inte utstråla pondus..snarare sömnbrist.
Ha en trevlig Fredag.
p.s Jag är en Bratz.
