Mör
Klockan ringde kvart i sex i morse. Efter två snooz började jag förstå att det var morgon. Sen klädde jag på mig träningskläder, åt frukost och såg trettio minuter därefter min planerade buss 06.49 lämna precis när jag anlänt.
Ingen fara tänkte jag, det kommer ju en 06.59. Men ack nej, så var inte fallet. Tjugo minuter senare kom den.
Eftersom jag skulle träffa min nya styrketränare på Atleticum 07.30 uppstod ganska snabbt problematik. Jag hoppade av vid Mobilia och förutsatte att det skulle finnas stadsbussar som gick mot stadion hållet. FEL. Istället fick jag småspringa med alla väskorna, kom tio minuter för sent. Men som tur var verkade Johan inte ta illa upp av det, och vi påbörjade direkt styrke passet.
Jag har kommit i kontakt med Johan via Malmö Idrotts Akademi som jag har fått stipendium av. Det är superbra att få hjälp utrifrån när det är stressigt med pengar och tid. Så eftersom jag befinner mig i Malmö i princip varje dag, kan jag lika bra träna där på morgonen.
Det var riktigt bra övningar, både för min rörelse och min explosivitet. Den sjukaste övningen var när jag skulle stå på händerna med ansiktet tittandes in mot väggen så långt in jag kunde komma utan att tippa över, för att sedan gå ut och med fötterna kvar i väggen och göra en armhävning. Sedan lyfta höger arm, därefter vänster arm. Sedan skulle jag backa och gå in mot väggen igen. GI Jane, here I come.
Tur att jag har stor erfarenhet av att stå på händer. När jag var en 5-6 år befann jag mig alltid upp och ner. Både på land som vatten. Nu i efterhand kan jag tycka att det måste varit väldigt enerverande som förälder till exempel, jag hann ju aldrig avsluta en mening innan jag var tvungen att dyka ner på mina två händer. Jag fick bokstavligen abstinens annars. Skumt.
I alla fall. Efter att ha tränat styrka i en och en halv timme med Johan, duschade jag och stack sedan iväg mot närmsta stadsbuss. Nu var tyvärr närmsta inte så nära. Och när jag väl kom dit såg jag min buss passera framför ögonen på mig. MEN jag fick inget vredesutbrott, jag svor inte ens. Istället la jag fokus på att rädda en humla som fastnat i ett spindelnät.
Tillslut kom bussen och jag kunde ta mig till Gustav Adolf torg och Teamwork.
Lämnade kontoret vid femtiden, för att hoppaa på bussen hem. Buss, buss, buss. Jag hatar kollektivtrafik. Fan vad jag är trött på bussar hit och dit. Hoppas den kommande strejken gör att de lägger ner hela grejen. Det är inte det att det inte finns en fin tanke med det (miljön). Men de tar överpriser, och känslan av att se den buss man planerat att ta passera framför ögonen är inte värt något hål i ozonlagret.
Väl hemkommen funderade jag ett tag på att joina mina vänner till Falsterbo Horseshow. Men jag insåg att det inte vore en höjdare eftersom sviterna av min benstyrka imorse har resulterat i att jag liksom vaggar fram likt en anka. Inte så classy måski måski. Samt det faktum att jag ska upp kl sex imorgon bitti, som vanligt.
Istället valde jag att springa en runda. Ett val som man även kan ifrågasätta starkt på grund av min brutala smärta i benen. Men ibland är det faktiskt bättre att gå till attack mot träningsverken. Grr.
Nu ska jag dricka te och "mest vara".
Imorgon ska jag sminka mig sjukt fint. Blaska på med rolig ögonskugga. Safta på med massa parfym. Men förmodligen kommer jag inte hinna, för annars missar jag väl bussen. Kollektivtrafik.
Om man bryter ner ordet kollektivtrafik i små segment uppstår följande ord.
Kollo. F***a.Krav. Trav. Kokett.
Intressant.
