Högklackat
Idag hade jag mina nya svarta sandaletter. Det kändes bra att traska runt i högklackat, dom är sjukt bekväma vilket hör till ovanligheten när jag införskaffar skor.Jag mår överlag mycket bättre när jag får mina 5 cm plus, jag vet inte om det handlar om att jag vill utstråla pondus, hävdelsebehov gentemot mina systrar som alla är längre än mig, eller att jag bara tycker att det är mycket snyggare med heals.
Morgonen började på Atleticum. Jag och Shippen blev lite flamsiga, speciellt när det var en övning som eftersträvade att man lyfte och höjde på sitt skrev, som man lite fint poetiskt kan uttrycka det.
Jag börjar för övrigt tycka att det är riktigt roligt att göra kullerbyttor. Progressivitet mina damer och herrar.
Nu har jag fått order om att börja äta gröt på morgonen. Jag har haft en frukost cykel som innefattade gröt för ca ett år sedan. Kan vara passande att ta upp det nu igen då. Min Kellogs allbrain yoghurt är verkligen i sluttappen av min senaste två månaders cykel. Varje morgon tittar jag med förakt på flingorna innan jag häller på mjölk.
Jag har varit lite behind idag. Jag tror det beror på vätskebrist. När jag kom hem från jobb vid fem skulle jag först stressa ner till klubben. Men så kände jag att jag lika bra kunde ta en skön lång löptur i fina vädret eftersom jag kört ett bra pass i morse. Men jag var yr och trött på en och samma gång, så jag la mig ner för att vila ett tag. Sen fick jag världens migrän, det kändes som någon tryckte eller rättare sagt satt på mina tinningar. När sådant här inträffar blir jag lite ställd, jag kan inte hantera migrän. Lite huvudvärk är väl ok, men så pass gör mig arg. Jag skulle heller aldrig i mitt liv få för mig att ta en huvudvärkstablett, det ligger inte i min natur. Fråga mig inte varför, solthet kanske.
Idag stötte jag på min lilla älskling Simon på gågatan, han blir sötare för var gång jag ser honom. Han får komma ner och sparras med mig vet jag, det var skit bra sist.
När jag skulle gå från Teamwork till min kära fars kontor där jag ställt bilen blev jag obehagligt förfölj av en märlig äldre man med cykel. Ända från Gustav till triangeln och gatan där min pappa har kontor gick han vid sidan om mig eller precis bakom. När jag sen väl gick ner in i garaget som stod öppet, stod han och kollade ner efter mig där jag traskade i nerförsbacke med mina klackar. När jag körde iväg med colten stod han fortfarande kvar och mest rå stirrade efter mig. Psyko! Om jag skulle hittas lemlästad i en buske inom några dagars tid så är det med stor sannolikhet "gubben med cykeln" som ligger bakom det. Notera det. Usch så får man kanske inte skriva, fast det hade varit lite fräckt, jag hade fått mycket Pr, blivit lite glorifierad om jag haft tur. I och för sig hade jag varit död. Men ändå.
Nu ska jag äta sorbé glass.
Vi hörs.
Morgonen började på Atleticum. Jag och Shippen blev lite flamsiga, speciellt när det var en övning som eftersträvade att man lyfte och höjde på sitt skrev, som man lite fint poetiskt kan uttrycka det.
Jag börjar för övrigt tycka att det är riktigt roligt att göra kullerbyttor. Progressivitet mina damer och herrar.
Nu har jag fått order om att börja äta gröt på morgonen. Jag har haft en frukost cykel som innefattade gröt för ca ett år sedan. Kan vara passande att ta upp det nu igen då. Min Kellogs allbrain yoghurt är verkligen i sluttappen av min senaste två månaders cykel. Varje morgon tittar jag med förakt på flingorna innan jag häller på mjölk.
Jag har varit lite behind idag. Jag tror det beror på vätskebrist. När jag kom hem från jobb vid fem skulle jag först stressa ner till klubben. Men så kände jag att jag lika bra kunde ta en skön lång löptur i fina vädret eftersom jag kört ett bra pass i morse. Men jag var yr och trött på en och samma gång, så jag la mig ner för att vila ett tag. Sen fick jag världens migrän, det kändes som någon tryckte eller rättare sagt satt på mina tinningar. När sådant här inträffar blir jag lite ställd, jag kan inte hantera migrän. Lite huvudvärk är väl ok, men så pass gör mig arg. Jag skulle heller aldrig i mitt liv få för mig att ta en huvudvärkstablett, det ligger inte i min natur. Fråga mig inte varför, solthet kanske.
Idag stötte jag på min lilla älskling Simon på gågatan, han blir sötare för var gång jag ser honom. Han får komma ner och sparras med mig vet jag, det var skit bra sist.
När jag skulle gå från Teamwork till min kära fars kontor där jag ställt bilen blev jag obehagligt förfölj av en märlig äldre man med cykel. Ända från Gustav till triangeln och gatan där min pappa har kontor gick han vid sidan om mig eller precis bakom. När jag sen väl gick ner in i garaget som stod öppet, stod han och kollade ner efter mig där jag traskade i nerförsbacke med mina klackar. När jag körde iväg med colten stod han fortfarande kvar och mest rå stirrade efter mig. Psyko! Om jag skulle hittas lemlästad i en buske inom några dagars tid så är det med stor sannolikhet "gubben med cykeln" som ligger bakom det. Notera det. Usch så får man kanske inte skriva, fast det hade varit lite fräckt, jag hade fått mycket Pr, blivit lite glorifierad om jag haft tur. I och för sig hade jag varit död. Men ändå.
Nu ska jag äta sorbé glass.
Vi hörs.
Kommentarer
Trackback
