KlaraSvensson

Jag är glad. Jag kan slåss igen. Igår kväll på träningen kunde jag slå till 90 % fullt ut på plattor med H.S.B.
Idag på träningen så sparrade jag x antal ronder med min kära Emil. Det gick bra, han hade klara besked på att inte slå mig på den onda sidan. Träningen avslutades med mjölksyreintervall på säck . Jag känner mig i bra form, det saknas lite tempo i kroppen nu efter att jag inte kunnat träna riktigt normalt. Jag var tät och lyssnade på träningen idag.
Det var nog ett bra initiativ. Det är tur att jag har H.S.B, han kan sina saker.

Har fått reda på att jag har match mot danskan Gry Espensen den 5 oktober i Stockholm. Ska bli skoj! Roligt också att Robin hänger med och får match. Shippen är för tillfället försvunnen på någon mystisk surviver camp med skolan i någon skog. Jag känner med henne och hoppas att hon överlever. Hon kommer också joina Stockholm.

Igår var jag på Ängdalaskolan och höll två föreläsningar om boxning och elitidrott. Det var roligt och utmanade på en och samma gång. Det svåraste var att lägga nivån lagom för det äldre eleverna. Mitt andra föredrag som jag höll för de yngre barnen var lättare, sjukt roliga var de. Jag fick bland annat dessa följande frågor.

Barn  - Om det skulle bryta sig in en inbrottstjuv mitt i natten hos dig. Hade du slagit honom då?
Jag - Ja, om han hade varit mitt framför näsan på mig hade jag nog gett honom en snyting i självförsvar.

Barn - Om någon hade skjutit din mamma. Hade du slagit den då!?
Jag - Nej, även om jag nog hade velat så hade jag inte fått göra det. Jag hade fått slå av mig på en boxningssäck istället.

Barn -Men om han hade varit utklädd till en boxningsäck??

Ja, vad svarar man på den brilljanta kontringen? Det roligaste med att föreläsa för de yngre barnen var just grejen hur man lyckads fånga in deras intresse genom att hela tiden ställa motfrågor. Barn är sjukt smarta.

Min tisdag har förövrigt varit trevlig. Började i och för sig lite regnigt under löpturen innan frukost. Men jag tänker inte klanka ner på vädret, det får man ta om man diggar hösten. Sen var det skola. Gunnar, vår lärare i affärsmannaskap/förhandling och säljteknik är väldigt härlig. Skoj med någon som har en så skön inställning och energi, det smittar av sig!
Idag var jag lite för flamsig i klassrummet dock, kan lätt bli så. Och jag som inte har börjat knarka rosenrot ens.
Vad kan det då bero på?

Jag vill även tillägga att jag jobbar på det här med finna ro i vardagen. Så igår tappade jag upp ett varmt bad, tände ljus och hittade till min stora förvåning en cd-skiva med delfinmusik. Yes, tänkte jag. Kan det bli bättre, delfiner bör vara ett säkeret kort för att finna inre ro, liksom.
Efter massa bestyr hade jag fixat värsta ljudanläggningen i badrummet. (pall med cd-spelare). Men efter att jag tryck på play och hoppat ner i mit badsaltade vatte fann jag tyvärr ingen ro. Det enda jag fann var läten, kuttrande och skrikande läten av dessa suspekta däggdjur. Till dessa kvidande skrik hade producenten till skivan lagt till toner. Tänk okänsligt klinkande på ett piano. Efter fem minuter visualiserade jag inte inre bilder av sandstränder och svajande palmer. Jag visuliserade mig själv, med en k-pist och en flock mycket döda delfiner. Jag kan inte förstå hur man tänker när man komponerar ihop en relax skiva med skränande delfinskrik. Varför liksom inte lika bra slänga till signatur låten från Psyco eller Jaws när man ändå är igång.
Delfiner är för övrigt ett mycket överskatta djur. Är dom verkligen söta eller är det inte en bissarr Flipper effekt som vi lyckats ta oss ur. Delfiner lever på att de är good fish verses bad fish (haj). Fegt, tycker jag.

Svanar is the shit däremot. Jag älskar Camille Saint-Saens musik, speciellt djurens karnival. Jag tror det var hans sista verk han skrev innan sin död. Camille blev inspirerad till detta efter att ha besökt cancersjuka barn på ett sjukhus, han  ville förgylla deras värld med skön avkopplande musik. Jag tycker att han lyckades duktigt. Förrutom den klassiska svanen gillar jag elefanterna och sköldpaddorna bäst.

Sov gott.