Brevpapper
Idag när jag gick förbi en affär som specialiserar sig på papper i olika former så kom jag att tänka på brevpapper. Detta måste vara något av det mest ointeligenta jag samlat på, med undantag min för stora kollektion av hockey kort när jag var 10 bast. Jag tyckte för övrigt inte ens om hockey, men jag gillade alla kort där det var silver och glitter på, det roliga var att lura till sig kort med minst tre stjärnor på, för de var ju typ värda hur mycket som helst.
Men för att återkomma till brevpapper. Det var så tjejigt det kundet bli. Man samlade på sig papper med färgkombinationerna rosa, lila, ljusblått, och ibland för att vara crazy så gick man på något mintgrönt. Trycken på dessa brev och kuvert kunde variera, men det grundläggande temat var i princip alltid. Änglar med svallande hår, röda läppar och trinda äpple kinder. Djur av olika slag, främst hundar var såklart populärt. Tjejer med solhattar fanns även med som tema, möss, blommor you name it. Vissa brevpapper doftade gott, lite som luktsuddigumm.
I min pärm så hade jag en godbit som ingen skulle få komma åt, någonsin. Jag hade ett brevpapper som var lätt ljusgrönt, det fanns en blomstrande äng och på den låg en söt hund i gräset och kollade upp mot en ballong som steg mot himmeln. Färgkombination av det gröna som mötte de rosa blommorna var konstärligt tillfredställande i mina icke så kritiska tioåriga ögon. Men anledningen till varför detta brevpapper stod mig närmst var, om jag ska vara ärlig faktiskt inte den utsvävande motivet - Hund på grön äng jagar ballong. Det var den enkla anledningen att jag var ensam om att äga ett sådant brevpapper, inte bara ett unikt brevpapper men också ett matchade kuvert som inte var tråkigt vitt men matchande ljusgrönt med hunden som tryck på framsidan.
Om man analyserar det här med att byta och samla på sig brevpapper så finner man inget intelligent svar överhuvudtaget. För det första så var man för girig för att på allvar förstöra och skriva på ett sådant fint brev. För det andra var det ganska ovanligt att man skickade brev, om man inte var av den typen att man hade 10 brev vänner i Schweitz. Brevpapprets egentliga funktion handlade i princip om att vara en trofé, en fin skalp i samlingspärmen för att göra sina vänner sjuka av avund. Det fanns också en annan sida, den sida som jag ånjöt mest nämligen förhandlingen och byteshandeln. Det var värre än Wall street på rasterna - Din ängel inklusive två kuvert mot min unika "flicka med hatt och lockigt hår på sandstrand." Hör jag ett anbud? Nägon?
Jag måste ändå erkänna att jag idag undrar vart min pärm med brevpapper. En viss längtan och saknad infinner sig pinsamt nog när jag tänker tillbaka på den. Jag undrar om det där rosa mönstrade pappret fortfarande doftar körsbär? Hur mycket skulle det vara värt som samlar objekt i dagens läge?
Det enda som möjligtvis slog fenomenet brevpapper var bokmärken. Det var och kommer fortfarande vara en personilg favorit. Än en gång så fanns det kanske inte någon djupare tanke bakom det hela, mer än möjligheten att få åskåda diverse figurer gjorda av papper fast klistrade i en pärm.
Sådana här filosofierande änglar var inte värda så mycket på min tid, de fanns över allt.
Jag minns att jag föraktade dom, blliga plagiat änglar var allt de var.
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag ut till Skandia Transport och hälsa på Petra och grabbarna!
God natt!
Men för att återkomma till brevpapper. Det var så tjejigt det kundet bli. Man samlade på sig papper med färgkombinationerna rosa, lila, ljusblått, och ibland för att vara crazy så gick man på något mintgrönt. Trycken på dessa brev och kuvert kunde variera, men det grundläggande temat var i princip alltid. Änglar med svallande hår, röda läppar och trinda äpple kinder. Djur av olika slag, främst hundar var såklart populärt. Tjejer med solhattar fanns även med som tema, möss, blommor you name it. Vissa brevpapper doftade gott, lite som luktsuddigumm.
I min pärm så hade jag en godbit som ingen skulle få komma åt, någonsin. Jag hade ett brevpapper som var lätt ljusgrönt, det fanns en blomstrande äng och på den låg en söt hund i gräset och kollade upp mot en ballong som steg mot himmeln. Färgkombination av det gröna som mötte de rosa blommorna var konstärligt tillfredställande i mina icke så kritiska tioåriga ögon. Men anledningen till varför detta brevpapper stod mig närmst var, om jag ska vara ärlig faktiskt inte den utsvävande motivet - Hund på grön äng jagar ballong. Det var den enkla anledningen att jag var ensam om att äga ett sådant brevpapper, inte bara ett unikt brevpapper men också ett matchade kuvert som inte var tråkigt vitt men matchande ljusgrönt med hunden som tryck på framsidan.
Om man analyserar det här med att byta och samla på sig brevpapper så finner man inget intelligent svar överhuvudtaget. För det första så var man för girig för att på allvar förstöra och skriva på ett sådant fint brev. För det andra var det ganska ovanligt att man skickade brev, om man inte var av den typen att man hade 10 brev vänner i Schweitz. Brevpapprets egentliga funktion handlade i princip om att vara en trofé, en fin skalp i samlingspärmen för att göra sina vänner sjuka av avund. Det fanns också en annan sida, den sida som jag ånjöt mest nämligen förhandlingen och byteshandeln. Det var värre än Wall street på rasterna - Din ängel inklusive två kuvert mot min unika "flicka med hatt och lockigt hår på sandstrand." Hör jag ett anbud? Nägon?
Jag måste ändå erkänna att jag idag undrar vart min pärm med brevpapper. En viss längtan och saknad infinner sig pinsamt nog när jag tänker tillbaka på den. Jag undrar om det där rosa mönstrade pappret fortfarande doftar körsbär? Hur mycket skulle det vara värt som samlar objekt i dagens läge?
Det enda som möjligtvis slog fenomenet brevpapper var bokmärken. Det var och kommer fortfarande vara en personilg favorit. Än en gång så fanns det kanske inte någon djupare tanke bakom det hela, mer än möjligheten att få åskåda diverse figurer gjorda av papper fast klistrade i en pärm.
Sådana här filosofierande änglar var inte värda så mycket på min tid, de fanns över allt.
Jag minns att jag föraktade dom, blliga plagiat änglar var allt de var.
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag ut till Skandia Transport och hälsa på Petra och grabbarna!
God natt!
Kommentarer
Trackback
