Manic Monday
Detta har varit en härlig dag. Allt har flytit på bra, inga konstigheter. Dagen började med ett styrkepass på Atleticum med Johan. Enligt honom är mitt största problem det faktum att jag är så fruktansvärt otålig. Ja, jag vet det är inte första gången jag hör det. Jag vill ofta klara allt på en och samma gång. Det kan ibland vara en god egenskap, ibland en sämre. Jag får väl jobba med det, typ räkna till 10 när jag får damp.
Henrik var tillbaka från semestern och på kontoret . Eftersom han väntar sitt första barn i oktober hängde jag och Petra med till en barnaffär efter lunchen. Så mycket det finns att handla till de små liven, en litet lexington skötbord kanske kanske. En urban cross country barnvagn, skötväskor i färgglad design. Är man verkligen så kvalitéts kräsen som spädbarn? Dessa får i alla fall mig att vilja skaffa barn nu! Måste bara hitta en vältalande britt först.
Träningen på klubben var riktigt rolig idag, massa sköna parövningar där man fick slafsa loss.
Här nedan ser ni en bild på mig och min kära vän Madeleine.
Madde flyttade ner till Höllviken från Norrköping när vi gick i 5:an, dock är hon en stockholmsbo från första början, viktigt att poängtera.
Madde och jag fann varandra direkt. Hon spelade fotboll precis som jag, det var nog den utlösande faktorn. Sen är ju hon tvilling och jag våg, lite skrivet i stjärnorna.
Att komma ner till Skåne kan inte ha varit så lätt för kära Madeleine. Det blev ganska tidigt klart att vi talade olika språk. När jag skulle fråga om Madde ville " va" som man sa när man gick i femman och sedan länge lämnat det infantila uttrycket " ska vi leka" förstod hon ingenting. På hennes språk hette det " Ska vi skoja". Det uttrycket skrämde mig ett tag, jag ifrågasatte om vi verkligen kunde överkomma sådana språkliga barriärer. Att säga "ska vi skoja" var ju bara absurt.
Nästa kommunikationsbrist skedde första gången Madde tränade med vårt fotbollslag. När vi passade bollen emellan varandra så sa jag på normal skånska - Hit! För att visa mig fri för bollen. Madde kollade konstigt och lite argt på mig.
-"Hit"? Jag är väl ingen jäkla hund? Det heter faktiskt pass!
Detta var i alla fall början på en lång vänskap. Trots att det kan gå långa perioder mellan det att vi ses och hörs så vet vi var vi har varandra. Madde är nog den klumpigaste människa jag känner, att cykla bredvid henne var som att leka med döden. Trots virrighet är hon väldigt skärpt, och mycket talangfull på det mesta.
Idag är det 6 år sedan Felicias mamma dog i cancer.
Bridge over troubled water är hennes låt. Så sorglig, men så otroligt vacker.
Felicia är den starkaste personen jag känner. Verkligen.
God natt.
Henrik var tillbaka från semestern och på kontoret . Eftersom han väntar sitt första barn i oktober hängde jag och Petra med till en barnaffär efter lunchen. Så mycket det finns att handla till de små liven, en litet lexington skötbord kanske kanske. En urban cross country barnvagn, skötväskor i färgglad design. Är man verkligen så kvalitéts kräsen som spädbarn? Dessa får i alla fall mig att vilja skaffa barn nu! Måste bara hitta en vältalande britt först.
Träningen på klubben var riktigt rolig idag, massa sköna parövningar där man fick slafsa loss.
Här nedan ser ni en bild på mig och min kära vän Madeleine.
Madde flyttade ner till Höllviken från Norrköping när vi gick i 5:an, dock är hon en stockholmsbo från första början, viktigt att poängtera.
Madde och jag fann varandra direkt. Hon spelade fotboll precis som jag, det var nog den utlösande faktorn. Sen är ju hon tvilling och jag våg, lite skrivet i stjärnorna.
Att komma ner till Skåne kan inte ha varit så lätt för kära Madeleine. Det blev ganska tidigt klart att vi talade olika språk. När jag skulle fråga om Madde ville " va" som man sa när man gick i femman och sedan länge lämnat det infantila uttrycket " ska vi leka" förstod hon ingenting. På hennes språk hette det " Ska vi skoja". Det uttrycket skrämde mig ett tag, jag ifrågasatte om vi verkligen kunde överkomma sådana språkliga barriärer. Att säga "ska vi skoja" var ju bara absurt.
Nästa kommunikationsbrist skedde första gången Madde tränade med vårt fotbollslag. När vi passade bollen emellan varandra så sa jag på normal skånska - Hit! För att visa mig fri för bollen. Madde kollade konstigt och lite argt på mig.
-"Hit"? Jag är väl ingen jäkla hund? Det heter faktiskt pass!
Detta var i alla fall början på en lång vänskap. Trots att det kan gå långa perioder mellan det att vi ses och hörs så vet vi var vi har varandra. Madde är nog den klumpigaste människa jag känner, att cykla bredvid henne var som att leka med döden. Trots virrighet är hon väldigt skärpt, och mycket talangfull på det mesta.
Idag är det 6 år sedan Felicias mamma dog i cancer.
Bridge over troubled water är hennes låt. Så sorglig, men så otroligt vacker.
Felicia är den starkaste personen jag känner. Verkligen.
God natt.
Kommentarer
Trackback
