Brevpapper
Men för att återkomma till brevpapper. Det var så tjejigt det kundet bli. Man samlade på sig papper med färgkombinationerna rosa, lila, ljusblått, och ibland för att vara crazy så gick man på något mintgrönt. Trycken på dessa brev och kuvert kunde variera, men det grundläggande temat var i princip alltid. Änglar med svallande hår, röda läppar och trinda äpple kinder. Djur av olika slag, främst hundar var såklart populärt. Tjejer med solhattar fanns även med som tema, möss, blommor you name it. Vissa brevpapper doftade gott, lite som luktsuddigumm.
I min pärm så hade jag en godbit som ingen skulle få komma åt, någonsin. Jag hade ett brevpapper som var lätt ljusgrönt, det fanns en blomstrande äng och på den låg en söt hund i gräset och kollade upp mot en ballong som steg mot himmeln. Färgkombination av det gröna som mötte de rosa blommorna var konstärligt tillfredställande i mina icke så kritiska tioåriga ögon. Men anledningen till varför detta brevpapper stod mig närmst var, om jag ska vara ärlig faktiskt inte den utsvävande motivet - Hund på grön äng jagar ballong. Det var den enkla anledningen att jag var ensam om att äga ett sådant brevpapper, inte bara ett unikt brevpapper men också ett matchade kuvert som inte var tråkigt vitt men matchande ljusgrönt med hunden som tryck på framsidan.
Om man analyserar det här med att byta och samla på sig brevpapper så finner man inget intelligent svar överhuvudtaget. För det första så var man för girig för att på allvar förstöra och skriva på ett sådant fint brev. För det andra var det ganska ovanligt att man skickade brev, om man inte var av den typen att man hade 10 brev vänner i Schweitz. Brevpapprets egentliga funktion handlade i princip om att vara en trofé, en fin skalp i samlingspärmen för att göra sina vänner sjuka av avund. Det fanns också en annan sida, den sida som jag ånjöt mest nämligen förhandlingen och byteshandeln. Det var värre än Wall street på rasterna - Din ängel inklusive två kuvert mot min unika "flicka med hatt och lockigt hår på sandstrand." Hör jag ett anbud? Nägon?
Jag måste ändå erkänna att jag idag undrar vart min pärm med brevpapper. En viss längtan och saknad infinner sig pinsamt nog när jag tänker tillbaka på den. Jag undrar om det där rosa mönstrade pappret fortfarande doftar körsbär? Hur mycket skulle det vara värt som samlar objekt i dagens läge?
Det enda som möjligtvis slog fenomenet brevpapper var bokmärken. Det var och kommer fortfarande vara en personilg favorit. Än en gång så fanns det kanske inte någon djupare tanke bakom det hela, mer än möjligheten att få åskåda diverse figurer gjorda av papper fast klistrade i en pärm.
Sådana här filosofierande änglar var inte värda så mycket på min tid, de fanns över allt.
Jag minns att jag föraktade dom, blliga plagiat änglar var allt de var.
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag ut till Skandia Transport och hälsa på Petra och grabbarna!
God natt!
Högklackat
Morgonen började på Atleticum. Jag och Shippen blev lite flamsiga, speciellt när det var en övning som eftersträvade att man lyfte och höjde på sitt skrev, som man lite fint poetiskt kan uttrycka det.
Jag börjar för övrigt tycka att det är riktigt roligt att göra kullerbyttor. Progressivitet mina damer och herrar.
Nu har jag fått order om att börja äta gröt på morgonen. Jag har haft en frukost cykel som innefattade gröt för ca ett år sedan. Kan vara passande att ta upp det nu igen då. Min Kellogs allbrain yoghurt är verkligen i sluttappen av min senaste två månaders cykel. Varje morgon tittar jag med förakt på flingorna innan jag häller på mjölk.
Jag har varit lite behind idag. Jag tror det beror på vätskebrist. När jag kom hem från jobb vid fem skulle jag först stressa ner till klubben. Men så kände jag att jag lika bra kunde ta en skön lång löptur i fina vädret eftersom jag kört ett bra pass i morse. Men jag var yr och trött på en och samma gång, så jag la mig ner för att vila ett tag. Sen fick jag världens migrän, det kändes som någon tryckte eller rättare sagt satt på mina tinningar. När sådant här inträffar blir jag lite ställd, jag kan inte hantera migrän. Lite huvudvärk är väl ok, men så pass gör mig arg. Jag skulle heller aldrig i mitt liv få för mig att ta en huvudvärkstablett, det ligger inte i min natur. Fråga mig inte varför, solthet kanske.
Idag stötte jag på min lilla älskling Simon på gågatan, han blir sötare för var gång jag ser honom. Han får komma ner och sparras med mig vet jag, det var skit bra sist.
När jag skulle gå från Teamwork till min kära fars kontor där jag ställt bilen blev jag obehagligt förfölj av en märlig äldre man med cykel. Ända från Gustav till triangeln och gatan där min pappa har kontor gick han vid sidan om mig eller precis bakom. När jag sen väl gick ner in i garaget som stod öppet, stod han och kollade ner efter mig där jag traskade i nerförsbacke med mina klackar. När jag körde iväg med colten stod han fortfarande kvar och mest rå stirrade efter mig. Psyko! Om jag skulle hittas lemlästad i en buske inom några dagars tid så är det med stor sannolikhet "gubben med cykeln" som ligger bakom det. Notera det. Usch så får man kanske inte skriva, fast det hade varit lite fräckt, jag hade fått mycket Pr, blivit lite glorifierad om jag haft tur. I och för sig hade jag varit död. Men ändå.
Nu ska jag äta sorbé glass.
Vi hörs.
Lammkött
Jag har precis tungkysst min yngsta skalp. Han heter Sebastian,har bruna ögon och friserad tuppkam. Han gillar att pussas med öppen mun och trivs bäst i färgerna blått och grönt. Ja, jag kan erkänna som så att jag är väldigt kär. Men jag är inte naiv, trots att vi rent lagmässigt kan gifta oss på grund av att vi är kusiner så kommer ålderskillnaden tyvärr komma ikapp oss. Sebastian är nio månader ung. Ok om han hade varit ett år i alla fall.
Vi var inne i stan på middag, Emily min kusin fyllde år. Det var mysigt, skön sommarkväll. Sebastian och hans storasyster Meja är ju bara för söta.
Allt har fungerat bra idag på kontoret, stämningen var dock lite spänd där ett tag, som ni kanske förstod.
Annette skulle gå ett "ärende" på banken. Jo men visst. S.A.T.S kanske har sänkt räntan, vad vet jag.
Jag, Managern och Annette käkade i alla fall italienskt på lunchen. Tänke först ta någon lätt grönsaks pasta. Men eftersom Annette valde köttbullar var jag tvungen att ändra strategi. Vill ju inte gå miste om nödvändigt protein nu i uppladdningsfasen.
Var på klubben och slog av mig på plattor tillsammans med Ken och Patricia. Det var roligt! Bra för kordinationen när vi fick i uppgift att vända på hela grundställningen så jag började jabba med högern istället. Det blev lite bak och fram. Men det gick bra ändå. Skönt var det i alla fall, att svettas i mängder!
Imorgon bitti är det styrkepass på Atleticum innan Teamwork. Pratade med Shippen tidigare, hon kan joina imorgon hon med. Nice! Det var ett tag sedan vi träffades nu ju.
Adjö.
Habla con ella
Känner mig hotad på kontoret, tror Annette har en hemlig plan på att ta min plats i landslaget. Hon börjar springa iväg på lunchen för att smygträna på S.A.T.S. Ibland, när hon går förbi mig och jag oskyldigt stirrar på min datorskärm så händer det att hon slår mig på axeln med knytnäven, precis vid nerven allt vad hon kan. Idag missade Annette precis. Detta våldsamma beteende måste sluta. Nu. Imorgon ska jag tysta henne.
Om ni vill sova vackert i natt lyssna och dröm er bort med denna spanska melodi.
Buenos Noches.
Manic Monday
Henrik var tillbaka från semestern och på kontoret . Eftersom han väntar sitt första barn i oktober hängde jag och Petra med till en barnaffär efter lunchen. Så mycket det finns att handla till de små liven, en litet lexington skötbord kanske kanske. En urban cross country barnvagn, skötväskor i färgglad design. Är man verkligen så kvalitéts kräsen som spädbarn? Dessa får i alla fall mig att vilja skaffa barn nu! Måste bara hitta en vältalande britt först.
Träningen på klubben var riktigt rolig idag, massa sköna parövningar där man fick slafsa loss.
Här nedan ser ni en bild på mig och min kära vän Madeleine.
Madde flyttade ner till Höllviken från Norrköping när vi gick i 5:an, dock är hon en stockholmsbo från första början, viktigt att poängtera.
Madde och jag fann varandra direkt. Hon spelade fotboll precis som jag, det var nog den utlösande faktorn. Sen är ju hon tvilling och jag våg, lite skrivet i stjärnorna.
Att komma ner till Skåne kan inte ha varit så lätt för kära Madeleine. Det blev ganska tidigt klart att vi talade olika språk. När jag skulle fråga om Madde ville " va" som man sa när man gick i femman och sedan länge lämnat det infantila uttrycket " ska vi leka" förstod hon ingenting. På hennes språk hette det " Ska vi skoja". Det uttrycket skrämde mig ett tag, jag ifrågasatte om vi verkligen kunde överkomma sådana språkliga barriärer. Att säga "ska vi skoja" var ju bara absurt.
Nästa kommunikationsbrist skedde första gången Madde tränade med vårt fotbollslag. När vi passade bollen emellan varandra så sa jag på normal skånska - Hit! För att visa mig fri för bollen. Madde kollade konstigt och lite argt på mig.
-"Hit"? Jag är väl ingen jäkla hund? Det heter faktiskt pass!
Detta var i alla fall början på en lång vänskap. Trots att det kan gå långa perioder mellan det att vi ses och hörs så vet vi var vi har varandra. Madde är nog den klumpigaste människa jag känner, att cykla bredvid henne var som att leka med döden. Trots virrighet är hon väldigt skärpt, och mycket talangfull på det mesta.
Idag är det 6 år sedan Felicias mamma dog i cancer.
Bridge over troubled water är hennes låt. Så sorglig, men så otroligt vacker.
Felicia är den starkaste personen jag känner. Verkligen.
God natt.
Any given sunday
Idag sov jag ut till tolv, ciz ringde och väckte mig ur min NREM sömn. Jag, ellen och ciz kollade sen på filmen "Juno" hemma hos Ebba.
Jävlar vad bra den var, så grymt manus. Jag brukar inte rådigga filmer sådär rakt av, men här fanns det inget att klaga på. Jo, kanske att den skulle varit dubbelt så lång.
Efter filmen sprang jag en runda vid havet. Det var skönt, lite smärtsamt på grund av min kramp i låren som fortfarande spökar sedan onsdagens styrkepass.
Igår kväll bestämde jag mig tillslut för att joina mina friends till Falsterbo och Strandbaden. Jag valde att köra.
Att befinna sig på Horseshow i nyktert tillstånd är nog den svåraste prövning som man kan utsätta sig för som människa, föda barn kommer att vara en barnlek i jämförelse.
Tydligen är det som så att när min promillehalt ligger på noll, så sjunker även min tolerans nivå till samma tal. Om någon tafsar på mig lyser det svart i mina ögon. Jag vill slåss. Jag vill eliminera. Igår kom det aldrig så långt som till våld. Men jag skrämde skiten ur en kille som kom och höll mig bakifrån. Jag tror han fattade budskapet ganska snabbt. Stackarn.
Det måste ju krävas någon form av drog för att kunna uppskatta ett stort provisoriskt tält i skogen med hundratals packade människor. Problemet är väl egentligen inte miljön, men det höga antalet människor som trängs och stampar hej vilt. Jag kanske ska skicka en motion till kommunen inför nästa år. "Halvera antalet människor i tältet är ni vänliga, jag får inte tillräckligt med utrymme."
Musiken i Colten på vägen dit uppskattades starkt av mina medpassagerare. Jag säger bara två ord. Radio Soft. Det är en grym dansk radio kanal som jag har lyssnat på non-stop i ca tre månader. Danskar kan det där med radio mycket bättre än vi svenskar. Det är inte ett massa skränande, det är klassiker, ballader som man kan skrika med i. Förlösande.
Annars har helgen varit lugn. Var på besök i Lund, såg vilda kaniner. De var söta, det kändes exotiskt. Själv är jag ju mer van vid harar.
Det här är en Radio Soft låt som man kan höra på morgonen innan man missar bussen.
Enjoy.
Mör
Klockan ringde kvart i sex i morse. Efter två snooz började jag förstå att det var morgon. Sen klädde jag på mig träningskläder, åt frukost och såg trettio minuter därefter min planerade buss 06.49 lämna precis när jag anlänt.
Ingen fara tänkte jag, det kommer ju en 06.59. Men ack nej, så var inte fallet. Tjugo minuter senare kom den.
Eftersom jag skulle träffa min nya styrketränare på Atleticum 07.30 uppstod ganska snabbt problematik. Jag hoppade av vid Mobilia och förutsatte att det skulle finnas stadsbussar som gick mot stadion hållet. FEL. Istället fick jag småspringa med alla väskorna, kom tio minuter för sent. Men som tur var verkade Johan inte ta illa upp av det, och vi påbörjade direkt styrke passet.
Jag har kommit i kontakt med Johan via Malmö Idrotts Akademi som jag har fått stipendium av. Det är superbra att få hjälp utrifrån när det är stressigt med pengar och tid. Så eftersom jag befinner mig i Malmö i princip varje dag, kan jag lika bra träna där på morgonen.
Det var riktigt bra övningar, både för min rörelse och min explosivitet. Den sjukaste övningen var när jag skulle stå på händerna med ansiktet tittandes in mot väggen så långt in jag kunde komma utan att tippa över, för att sedan gå ut och med fötterna kvar i väggen och göra en armhävning. Sedan lyfta höger arm, därefter vänster arm. Sedan skulle jag backa och gå in mot väggen igen. GI Jane, here I come.
Tur att jag har stor erfarenhet av att stå på händer. När jag var en 5-6 år befann jag mig alltid upp och ner. Både på land som vatten. Nu i efterhand kan jag tycka att det måste varit väldigt enerverande som förälder till exempel, jag hann ju aldrig avsluta en mening innan jag var tvungen att dyka ner på mina två händer. Jag fick bokstavligen abstinens annars. Skumt.
I alla fall. Efter att ha tränat styrka i en och en halv timme med Johan, duschade jag och stack sedan iväg mot närmsta stadsbuss. Nu var tyvärr närmsta inte så nära. Och när jag väl kom dit såg jag min buss passera framför ögonen på mig. MEN jag fick inget vredesutbrott, jag svor inte ens. Istället la jag fokus på att rädda en humla som fastnat i ett spindelnät.
Tillslut kom bussen och jag kunde ta mig till Gustav Adolf torg och Teamwork.
Lämnade kontoret vid femtiden, för att hoppaa på bussen hem. Buss, buss, buss. Jag hatar kollektivtrafik. Fan vad jag är trött på bussar hit och dit. Hoppas den kommande strejken gör att de lägger ner hela grejen. Det är inte det att det inte finns en fin tanke med det (miljön). Men de tar överpriser, och känslan av att se den buss man planerat att ta passera framför ögonen är inte värt något hål i ozonlagret.
Väl hemkommen funderade jag ett tag på att joina mina vänner till Falsterbo Horseshow. Men jag insåg att det inte vore en höjdare eftersom sviterna av min benstyrka imorse har resulterat i att jag liksom vaggar fram likt en anka. Inte så classy måski måski. Samt det faktum att jag ska upp kl sex imorgon bitti, som vanligt.
Istället valde jag att springa en runda. Ett val som man även kan ifrågasätta starkt på grund av min brutala smärta i benen. Men ibland är det faktiskt bättre att gå till attack mot träningsverken. Grr.
Nu ska jag dricka te och "mest vara".
Imorgon ska jag sminka mig sjukt fint. Blaska på med rolig ögonskugga. Safta på med massa parfym. Men förmodligen kommer jag inte hinna, för annars missar jag väl bussen. Kollektivtrafik.
Om man bryter ner ordet kollektivtrafik i små segment uppstår följande ord.
Kollo. F***a.Krav. Trav. Kokett.
Intressant.
Danskar..
Min fredagskväll/natt tillbringade jag ståendes på Victórs, likaså gårdags natten.
Att jobba som ordningsvärd är både roligt och drygt. Det roliga innefattas av allt folk man får socialisera med, det dryga av ryggont samt dräggiga alkoliserade människor.
I fredags fick jag för första gången se ansiktet på Madelene som designat min hemsida. Det var trevligt!
Jag träffade även Håkan Bråkan a.ka Stiffler, min idrottslärare på gymnasiet. Skoj att få lite update om vad som händer på Sunds.
Jag blev uppvaktad av en halv turk, en It -nörd från Halmstad och en flummkille från KB.
Fredagens replik kom dock från ett gäng bredtalande 18 åriga killar som troligtvis härstammade utanför Malmö. De försökte charmant med sina hundvalpsögon komma in, men jag var hård.
- Snälla, snälla, snälla du ser ju så snäll ut! Bönade dom.
Men jag var iskall. Så till sist när de givit upp och började gå vidare vände sig den mest talföre yngligen sig om och sa citat.
- Men du! Kom ihåg att du är grann!
Grann. Knappast vad man förväntar sig av en 18 kille. Jag trodde endast det var Bertil 78 som kom använde sig av sådant adjektiv.
Igår kväll var det lite kändisar på plats. Lilla Magnus Uggla kom förbi och innan dess syntes Amanda Jensen i ett sällskap.
Under kvällen träffade jag kanske världens roligaste och mest charmiga dansk. Det började med att jag ansåg att han skulle dricka vatten och promenera innan han kunde komma in på grund av lite allt för vinglande gång. Detta accepterade han vänligt, trots att hans gäng satt precis innanför. Han hade solglasögon, silvriga skor och en guldmedalj om halsen! När jag frågade vad han hade vunnit vände han på medaljen så jag kunde läsa. Bowling Mästare, Big Bowl. Han var så stolt denna dansk, och han var så trevlig. Så efter han lidit tillräckligt utanför grinden fick han sätta sig vid sitt sällskap om han lovade att enbart dricka vand.
Och som han lydde mig. Varje gång jag vände mig om höjde han sitt glas med vatten och log insmickrande. Han var så rolig, så barnsligt oskyldig att jag inte kunde sluta skratta.
Det fanns även en annan dansk på plats igår. Han måste ha varit den mest sexuellt frustrerade människa jag någonsin påträffat. Han satt snett bakom mig, bredvid honom satt ett par. Han var bara tvungen att gå fram till paret och berätta hur vacker han tyckte killens tjej var. På ett mycket smickrande sätt, så att mannen i fråga inte ville slå ner honom.
Sen ca 15 minuter senare kommer han fram till mig och säger följande.
- Is he coming? Följt av ett självsäkert smile.
- I hope not, beccause I'm working. Svarade jag och vände på mig så han kunde se min värdbricka.
- Oh so you're working! Sorry, I thought you were waiting for someone...So when are you off tonight?.
Suck. Men detta var bara början på denne unge mans jakt efter kjoltyg.
En halv timme senare vinglade det förbi två unga tjejer med mer stort blonderat löshår ( Tänk Gûnters Sunshine girls). De traskade fram på kullerstenarna med sina allt för höga klackar i hopp om att få komma in på Koi. De kom inte in.
Som ett skott befann sig dansken där som en räddande ängel och började charmera dom. Han pekade bort mot bordet på Victórs som en invit. MEN tyvärr stod ju jag där, som värsta glädjedödaren. Efter att ha fått visat leg ,visade det sig att de var alldeles för unga. Tjejerna fick traska vidare, till danskens stora förtret.
Nu ska jag ut och springa. Hörs i veckan.
Hard work work
Kom precis hem från Millenium åt med Ciz och Felliminelli, de skulle börja jobba sen. Det ska även jag, kvart i nio börjar jag på Victórs. Ska stå och vara social, vakta, utstråla pondus och kolla lite leg. MEN framför allt ska jag glo! Det finns inget bättre än att stirra hejdlöst på folk, och samtidigt få betalt för det!
Nu måste jag ta en powernap, annars kommer jag inte utstråla pondus..snarare sömnbrist.
Ha en trevlig Fredag.
p.s Jag är en Bratz.
Trött het
Idag har jag ätit libanesiskt buffé på lunchen. Det var gott.
Idag har jag jagat i kapp människor på gatan i regnet. Det var skoj.
Idag har jag gett en uteliggare 30 spänn i handen, samtidigt som jag ifrågasatte om det inte var lite varmt att bära täckjacka i julimånad. (skämdes direkt när jag insåg att han kanske frös på grund av diverse knarkabstinens, eller det fakum att han inte ägde en väska som han kunde förvara sin täckjacka i innan nattens kyla slog på. Dumt av mig)
Idag har jag kollat på 15 min av filmen P.S I love You. Resterande minuter sov jag. Skräll. Suspekt film förövrigt.
Idag har jag nynnat på den gamla (kända?) progg låten Speedy Gonzales.
Övrig viktigt information om min tisdag erhålles för ersättning.
God natt.
Vreden
Men det är ju väldans fint med långa naglar, lite french manicure style. Så i onsdags besökte jag en nagelteknolog som byggde, filade, brände med UV-ljus och hade sig. Resultatet blev fina klor med klös i.
Hela helgen har jag gått och klöst folk, jag har njutit varenda sekund av att mina fejk nails. Så har frågan kommit.
- Men Klara hur ska det gå när du tar på dig boxningshandskarna?
-Äh det tar vi då, det löser sig nog! Har jag svarat naivt, men inom mig har en gnagande oro ändå härjat vilt.
Så till domedagen. Ikväll var det träning och sparring. Jag satte varsamt på mina handskar efter att ha lindat mina händer. Första ronden var mot Shippen, det här går bra tänkte jag. Knep lite extra med fingrarna så att de inte skulle böjas. Men så i sista sekunden av ronden, likt en förbannelse slafsar jag in en transvestit höger i Shippens skalle. Smack. Hej och hå, jag kunde riktigt känna hur min högra (mycket artificiella) tumnagel böjdes och flög av.
Sååå typiskt, om några fler hade flygit av hade det varit hanterbart och acceptabelt, men det är ju så störigt att det endast är en. Jag tänker sätta på den igen, den ska dit på ett sätt eller annat. Jag kan väl inte hjälpa att jag måste ha boxningshandskar, jag vill väl också ha fina naglar. Tänker uppfinna ett nageljärn för tjejer med långa naglar som boxas. Tror att de hade sålt som smör i solsken. Designen har jag ännu inte kommit så långt med, men det kommer.
Idag tvingade jag mig upp kl 06, tog bussen 07.20 in till Malmö. Teamwork var sig likt, lite färre människor på plats, många har ju semester. Men det är skoj att vara tillbaka, det är snabba puckar inom bemannings branschen det gillar jag.
Kom precis hem från BeanBar, jag, Ebba, Vraket, Ciz, Felli och Lollo med Fredrik satt och mös. Jag läste i menyn att de hade Appletini i drinkutbudet. Hur stort är inte det, JD's favoritdrink. Me gusta.
+ 
Kanske hade varit lägligt med sömn. Jag har hört att det är bra.
Tennis Tennis tennis
Jag kan inte riktigt släppa hur bra matchen var. Om jag hade fått välja vilken sport i världen som jag skulle vilja hålla på med förrutom boxningen hade det lätt blivit tennis. Men det skulle nog bli svårt, min närmsta karriär som tennisproffs hade jag för 10 år sedan när jag fick ett gameboy med ett tennis spel, kom nog upp till nivå 5 i alla fall. Det ni.
I fredags satte vi oss på BeanBar tätt följt av Shakespeare. Kändes lite gymnasiet över det hela, men ibland är det trevligt med nostalgi. Lördagen blev väldigt båtmässig. Jag, Ebba, Ciz, Liam, Gustav ,Ted och Oliver drog ut med Comfort Queen på havet. Det var så härligt, låg och guppade samtidigt som vi lyssnade på Bob Marley i solskenet.
Lördagskvällen började hemma hos Lina, sen drog vi till Hytten. Vi var ganska sega alla, jag vet inte om det berodde på seglingen. Jag och Ellen insåg att det var dags att gå hem när vi började pratade pasta och soltorkade tomater på dansgolvet.
Min söndag har förrutom x antal timmar av tennis tittande bestått av smink och parfymförsäljning.
Dagens fråga, varför finns det inte bodylotions för män?
Jag börjar bli trött på det dåliga utbudet, det finns ju en stor efterfrågan. Skulle det vara omanligt att återfukta sin hy?
Vi borde skriva en protestlista, det är rent ut sagt diskriminerande.
Imorgon är det Teamwork för min del. Ska bli skoj!
Sovdags.
Onsdags salsa
Igår hade vi på Kpr08 fest för vårt nystartade sommarlov. Jag missade picknicken i Folketspark på grund av work out på klubben, men jag mötte upp de andra senare hemma hos Lassie i hans bohem lya. Det var mycket trevligt med bland annat allsång och gitarr på balkongen i den fina sommarkvällen. Sen bar det hän till salsa dans på Cuba Café och florerande intag av Mojitos.
Tidigt idag låg jag felli och isao och pressade på beachen. Det var nice. Vi kom bland annat fram till att jag uttalar choklad som "chuklaa". Isao däremot, hon säger te x inte "de kakorna är goda" men däremod "de kakorna är gooa".
Detta är ganska sjukt, så kan man ju inte gå runt och prata. Vi får ta och styra upp det där, gå till en talpedagog etc.
Idag var äntligen Shippen med på träning, hon har svårt att komma från jobb i Lund tyvärr. Efter mycket gnäll och beklagningar hos H.S.B från min sida fick vi springa förbi havet på uppvärmingen. Det exluderade tyvärr inte intervaller uppför "The kulle".
Jag har kommit fram till att jag gillar svenska sommarkvällar, men inte svenska sommardagar. Dagarna är endast dryga och klibbbiga om ni frågar mig. Ok man kan ligga på stranden, men långa loppet så är det ändå drygt. Det är ju tusen gånger skönare att ta ett kvällsdopp, liksom.
Idag har jag hittat en ny intressant artist. Beth Rowley. 
Lyssna på den här och den här
