Regn
Gud vad jag har njutit av det smattrande regnet mot fönstret idag. Hösten är nära, därmed även mitt välbefinnande. Jag är vad jag förstått ganska unik om att riktigt tråna efter hösten. Människor i min omgvining fräser surt till mig när jag pratar glädjande om hur sommaren förmodligen är slut. Det är tydligen så i lilla Sverige att man ska tycka bäst om sommaren, för då kan man grilla, bada och gå i fula saronger, men jag gör inte det!
Det är något som händer i mig när det börjar gå mot hösttider, melankolin verkar lämna i samma takt som att luften blir kallare och löven färgas gula och orange. Jag får äntligen ha på mig normala snygga kläder, inget brokigt mönstrat pastell skit mer. Det är mer acceptabelt att lämna huset iförd en stor ull mössa.
En annan aspekt är ju även att boxningstävlingarna sätter igång, allt man laddat för hela sommaren har man nu inom räckhåll.
Jag blir nästan tårögd så glad jag är över att det är höst, jag vet egentligen inte varför jag är en sådan extrem höstfantast. Kan kanske bero på att jag föddes i oktober månad?
Idag, lördag var det intervaller på schemat. Att träna intervaller ensam är lite speciellt. Det är ju mycket lättare att ha H.S.B cyklandes vid sidan skrikandes - Kör! Vid bestämd lyktstople. När man springer själv får man planera och måtta lite efter egen bedömning. Idag sprang jag till Vellinge trä och bygg. På den vägen finns det tyvärr inga lyktstolpar, men dock några träd och annat krafs som fungera bra som "koner".
Personligen, för att kunna ladda mig själv till att maxa dessa sträckor krävs en väldigt bred vokabulär av svordomar och könsord. Sant.
När jag springer där längst fälten måste jag bli lite arg för att riktigt kunna tända till. Jag tror det är en kombination av att tycka lite smått synd om mig själv som tvingas springa som en idiot i regnet mellan två träd, samt det faktum att det är en mental kamp man har inom sig. Men vad jag har kommit fram till är 1. Det är bra för mig att skrika högt innan jag börjar spurta. 2, när jag nått mitt mål ( utmärkande buske) är andhämtningen oftast högre, då blir jag bitter och fräser och svär högt. Jag behöver inte återge dessa ordagrant här.
Jag tror det är bra att jag inte bor som man kan säga "mitt i city". Många hade nog tagit illa vid sig av min intervall jargong, som man fint kan kalla den. Tack och lov för åkrar och ödemark.
Igår träffade jag upp min landslagskompis Irena, hennes syster Morena och Kennedy, vår olympiske boxare som nyligen kommit hem från Kina. Jag försökte göra mitt bästa som Malmö guide. Men kände mig smått begränsad av Malmöfestivalen som var i vägen. Det var dock trevligt, vi satte oss på Victórs och övervakades där av kära Teuta. Jag körde dom tillbaka till Lund där de bor för tillfället. 
Två år gammal bild på mig och Irena i Canada.
Jag måste möjligtvis ta tilbaka vissa utspel jag har haft mot Lund tidigare här på bloggen. Mina åsikter om att staden är onödig vidhåller jag vid. Men nu hittar jag faktiskt, lite grann ialla fall. Jag tror detta har påverkat min lite varmare inställning gentemot Lund. Vissa av männsikorna som bor där är ju faktiskt trevliga också.
Ikväll skall mina frends på bartöming på Hytten. Det är inte riktigt aktuellt för min del. Jag ska istället ha filmkväll med Irena, Ken och Morena. Gemytligt.
Jag gillar denna låten mucho, snappat upp den från Radio Soft. Såklart.
Enjoy
Strukt ur era
Det var ju så att jag hade två veckors "semester". Nu är skolan igång igen, och jag är även tre dagar i veckan på Teamwork.
Det mest omvälvande som har hänt mig på sistonde är att jag fick vara Madame X i Kvällspostens tävling. I söndags skulle jag gå mellan klockan två och tre på gågatan i folkmyllret. Under denna tid hann jag utveckla en svårare form av agorafobi. Men det var i alla fall en intressant upplevelse, jag blev "fångad" efter 38 minuter av en trevlig herre vid namn Claes som tjänade 3000 spänn på mig. Grattis till honom.
För övrigt så har jag tränat väldigt hårt och mycket senaste tiden, och det känns bra. Jag är riktigt sugen på att få komma upp i ringen snart.
Det kommer vara mycket i höst för min del med både tävlingar, skola, praktik och på det två träningspass om dagen. Men allt handlar som jag förstått om att skapa en struktur i mitt hektiska liv. H.S.B påstår i alla fall det när han tycker att jag yrar, och har för brett fokus.
Som en början på mitt nya mycket strukturerade liv har jag under de senaste dagarna rensat ut all krafs och skit som jag samlat på mig. Jag har städat varenda vrå och hörn av min boyta. Det är en väldigt befriande känsla av att kunna se bordsytan som numera inte längre är täckt av papper och bråte. En annan del av mitt ännu mer strukturerade liv är att jag faktiskt använder min almanacka. Vad som saknas nu är en klocka och möjligtvis en kassabok. Men man får faktiskt ta ett litet steg i taget.
Det som stör mig mest för tillfället är att jag aldrig hinner sminka mig fint eller fixa till mig, inte så mycket som min fåfängda själ efterlängtar i alla fall. Det tränas på morgonen sen snabb dusch och stress i väg. Om jag där i mellan lyckats bli fräsch, fått till en schysst frisyr skall den snart förstöras av litevis med svett fram mot kvällspasset. Men allt har väl sin charm antar jag, jag uppskattar torrt hår så oändligt mycket mer än normala människor kanske. Det är faktiskt väldigt skönt när svetten porlar, och i slutändan så är det värt det. Men jag kan väl få störa mig ändå.
Nu ska jag dricka te och vara lite "rofylld". På återseende.
Ciao.
Uppvärmning
I 45 minuter sprang vi. (H.S.B cyklade) I mitten av dessa 45 minuters löpande stannade vi till vid den ökända kullen. Det finns en slags skräckförtjusning i att springa uppför denna sak, det är roligt, man känner sig som en bergsklättrare för några sekunder. Man skall nå högsta punkten (ni förstår målbild lalala). Vad som är mindre trevligt är när andningen ökar, och när mjölksyran kommer smygandes vid sista metrarna innan högsta punkten.
I alla fall, efter ett flertal varv uppför kullen skuggboxades vi tre ronder. Naivt trodde vi sedan att vi skulle få springa tillbaka till klubben vilket hör till normaliteten efter att ha späckt sig uppför denna kulle. Men ack nej, inte idag inte. Nej istället vände vi tillbaka och sprang i motsatt riktning från klubben. Vad som stod närmst var ytterligare intervall träning på plan yta mellan lyktstolparna längst cykelvägen hem. Härligt.
Ingen kan i alla fall påstå att vi inte var varma när vi kom tillbaka till klubben.
Väl där var det direkt på 4 set medicinbollskast , 25 st åt gången med invävda situps, mellan dessa 4 set 10 stycken armhävningar. Efter att vi avklarat det skulle vi kasta medicinbollen mot varandras magar i solarplexus på obestämd tid.
Efter det gick vi in i lilla lokalen. På med medicinbollar igen. Då var det bara till att börja kasta 4 kg bollen i väggen allt vad man kunde. 3x 20 raka kast, 3x 20 uppercuts och 3x 20 krokar. Efter detta avsutade vi med skuggboxning.
Det var en skön och jobbig träning. Så här brukar de flesta passen se ut, frånsett den den längre uppvärmingen idag. Imorgon bitti kl 8 är det träning på klubben. Tror det blir lite sparring och plattor då. Nice!
Efter det ska jag stå i sminkaffären till klockan 4, sen träning kvart över fem. Härligt med semester haha..
Denna måndagsmorgon tvingade jag upp mig tio i nio, förstår inte varför jag är så trött på morgonen fast jag sover mer än vad jag annars hinner. Frukost i lugn ro, ingen stress. Det är kanske det finaste med att ha semester. Att kunna läsa alla delar av Sydsvenskan.
Det är en sak jag tänkt på sistonde, med just Sydsvenskan. I mina yngre dagar föredrog jag B-delen. För det var ju så skoj att läsa om kultiverade nyheter tillsammans med pubertala dikter i Postis. Efter att B-dels eran var över upptäckte jag C-delen med förtjusning. Jag har ju alltid gillat färgen grön, men att innehållet skulle vara så bra. Mord, rån, omkretsar och framför allt sport. Nu så tänkte jag, detta är min del. This is the shit, this is the one. Men så kom dagen då jag fann A-delen. Den del som tidigare avfärdats av att enbart bestå av politiska insändare och tråkigt affärsnytt.
Men A-delen är ju så sjukt bra. Jag vet inte om det är jag som mognat och börjat intressera mig för andra, mer värdsliga saker. En annan sak jag gillar med A-delen är när det står något nytt rön på baksidan, typ forskarnytt, då blir jag allt glad.
Tänk vad märkligt att nästan hela dagens blogginlägg kom att handla om vilken tidningsdel jag föredrar. Vad säger det om mig som person? Att jag är sjukt nördig? Det har nog framkommit sedan långt bak i tiden. Jag vet faktiskt inte vad svaret på den frågan är. Men jag vet att jag inte vill börja disskutera DNs uppbyggnad (var är strukturen!!?) Då det finns en risk att jag tappar samtliga av mina kära läsare.
När vi ändå är inne på det där att läsa. Jag började läsa "Flyga drake" igår. Den verkar riktigt bra, jag gillar när man kommer in i en bok direkt. Inte som Harry Potter, jag hatar Harry Potter.
Sov gott.
N.E.R.D
Idag joggade jag ner till stranden med lite extra utrustning. Nämligen en keps och en ryggsäck. Jag såg ut som en tolvåring ute på någon sjuk orienterings runda. Men det var ju viktigt att medhava ryggsäcken eftersom jag var fast besluten om att bada i havet.
Och det var faktiskt värt det, sjukt skönt att ta sig ett dopp efter den svettiga löpturen. Det som var mindre skönt var de onaturligt övergödda maneterna som badade bredvid mig och att havet var alldeles grumligt av tång.
Igår jobbade jag i sminkaffären. Det var ett tag sedan sist så det var roligt att vara tillbaka. Sålde bland annat läppstift till en äldre dam, vi kom fram till att hon passade i både gula nyanser av rött som i blåa nyanser av rött. Det var ett fint ögonblick.
Efter jobb åkte jag, Sara, Vivi och Isao in till stan för att käka. Vi satte oss på Moosehead. Mysigt och gott, jag åt Phai Thai det var fint. "Det är härligt att leka Bratz". Vivis kompis Carro och hennes pojkvän Alex joinade också.
Jag hann snacka lite skit med Teuta som jobbade på Victórs. Hon var knäckt, hon hade varit ute och sprungit med en kille som var brottare. Han citat - Dödade henne. När någon "dödar" Teuta Cuni i löpning så är man väldigt snabb OCH uthållig.
Det blev tråkigt nog förlust för alla våra svenska OS killar i Kina idag. Naim och Ken förlorade mot varsin ryss, Badou förlorade mot en indier.
Nu håller jag tummarna för lilla Nathalie Lungo som ska möta "Gatubarnet" från Rumänien i finalen i EU-mästerskapen i Liverpool. Nathalie är grym, jag tror hennes boxning kommer fungera bra mot den meriterade Rumänskan som senast vann EM- guld i 46 kg.
Lite nostalgi med N.E.R.D låten Provider
No one Ever Really Dies...
Miercoles
Jag och Shipra körde styrka imorse på Atleticum med Johan, det var roligt. Det känns redan jätte stor skillnad från när jag började köra styrka. Det är väldigt motiverande när det blir så snabb effekt, det gillar mitt mycket otåliga ego.
Efter vårt pass imorse var jag väldigt laddad för stranden, men ju närmre hem jag kom desto mörkare och tätare var molnen. Tråkigt. Men istället har jag fått gjort massa tråkiga saker som jag annars bort prioriterar.
Igår kväll var vi på middag i Västra Hamnen hos Peter Persika i hans fina lägenhet. Vi hade kör reunion. Det inträffar ca två gånger om året. Gemensamt tema för dessa kvällar är alltid för stora mängder mat. Men det är god mat som vår käre Peter tillagar, igår fick vi het rykande Paella. Det bästa av allt var dock Västerbotten osten. Jag har börjat missbruka ost. Men det är inte allt slags ost jag förtär, bara Västerbotten ost. I hela mitt liv har jag varit oförmögen att komma i närkontakt med ost som inte är smält. Ostskivor på mackor har äcklat mig, jag har kollat på människor som hyvlat skivor och ätit det "rent". Nu är jag en av dem, jag befinner mig djupt nere i ost träsket. Det mest problematiska är att jag trivs där nere, jag vill inte ta mig upp. Någonsin.
Igår stod det ett märkligt uttalande i Aftonbladet av en viss Naim Terbunja. Klart det blir tråkig Pr för honom, han framställs helt fel. Han har inte sådan brutala åsikter om kvinnoboxning som det framkommer i artikeln. Citat i Aftonbladet och i andra kvällstidningar har inte samma innebörd som i verkliga livet, det vet jag själv av egen erfarenhet så man ska inte döma.
Ni kan läsa artikeln här.
Hoppas verkligen det kommer gå bra för grabbarna på OS. De har kämpat hårt för att komma dit.
Anna banana är där på plats och ska kommentera OS boxningen för SVT, sjukt coolt.
Några andra som vi bör hålla tummarna för i dagarna är Nathalie Lungo och Jenny Hardingz som ska boxa sina första matcher i EU-mästerskapen i England idag! Tyvärr förlorade min kära dalkulla Ronja igår, mot en hemma boxare i en match där det blev lika på poäng, sedan lika i slagräkning! Ronja förlorade därefter i domarsiffrorna 1-4. Jämnare än så kan det nästan inte bli. Det var en hemma boxare hon mötte, så ganska svårt att vinna på domarröster då. Tyvärr.
Nu ska jag äta blåbär och hallon.
Hej och Hå.
Semester?
Det är nämligen så att detta är första veckan på hela sommaren som jag är ledig från jobb och skola. Så vad passande då att det är full storm och ösregn. MEN jag är faktiskt inte bitter, jag gillar sånt här väder. Klart det skulle varit trevligt med lite sol och bad. Men det hade ju varit orimligt att begära
Det känns som det är söndag idag eftersom jag inte befinner mig på Teamwork kontoret. Det är faktiskt väldigt jobbigt, jag tyckte inte om att lämna mitt skrivbord i fredags. Jag litar inte riktigt på mina kära kollegor. Jag är ju som sagt en nyckelkompetens för det företaget. Utan mig kan de inte funktionera, det blir kaos och missämja. Jag kan visualisera hur Annette muttrar argt eftersom hennes slagpåse har lämnat. Vart skall hennes vrede nu projektioneras, vems nerv kommer hon nu göra en permanent skada på? Hoppas verkligen inte det blir några av våra kunder, det hade faktiskt inte varit bra.
Annars då?
Kört mycket vilse i Lund, en stad som jag för övrigt ogillar och inte förstår. Ja, jag vet att jag lider av en svår funktions skada som kallas dåligt lokalsinne. Men att Lund skulle vara så stort, är det lönt? Svar nej.
Att det skulle vara geografiskt utformat som en slags modern och komplex labyrint, lönt? Svar nej. Allt med Lund är som man kan säga olönt förrutom Sjukhuset och Mejeriet, och kanske Gambro, för där jobbar min kompis Madeleine.
Jag har badat i havet i helgen. Jag och felliminelli åkte ner till stranden i lördags. Det var sjukt skönt. Man känner sig mycket renare när man badat i havet än när man har duschat. Varför är det så?
I lördagskväll begav Jag, Ebba, Felli, Ellen, Ciz, Emilia och skräll min syster Erika oss till Hytten. Det var roligt, lagom med folk.Hamnade i en djup diskussion med en kille om lumpen. Jag förklarade att jag alltid velat göra lumpen, speciellt efter att fått höra att man i lumpen tilldelas ofantliga mängder Marabou choklad när man ligger ute i fält. Killen i fråga hade gjort lumpen i Finland. Min första fråga var så klart om de fick Fazer choklad där istället. Svaret var nej. Min andra fråga rörde sig mer om Mumintrollen, vilken dynamisk figur Mumin egentligen är, och hur misstolkad lilla My är. Han höll med.
Denna låten hörde jag i Colten på Radio Soft idag. Den får mig alltid till att vilja gråta en skvätt. Jag vet inte varför.
Annie Lennox är för övrigt sjukt bra, det vet jag att Managern också tycker.
( Plus för den innovativa sminkningen i videon, lite som Dior's senaste vårkampanj)
På återseende!
