KlaraSvensson

Hej alla ni glada och mindre glada människor där ute.

Dags för att skriva av sig då.

Mycket har hänt, för mycket för att kunna återge i text här. Kan ju gå bakåt i tiden så mycket som i helgen i alla fall.

Vi i laget träffades upp på torsdagen i Stockholm, det blev inget Bosön som det var planerat från början. Vi blev istället inkvarterade på Zinnermans hotell. Väldigt pittoreskt boende, med träningspassen lagda på Linnéa boxningsklubb vid Mosebacke.

Det var härligt att träffa alla, vi är ju som en familj. Nu saknades dock en i klanen, Erik. Han var med grabbarna på EM i Liverpool. Så vi hade Onkel Konkel a.ka John jan Brikell som headcoach featuring Henok.
H.S.B stanande hemma och hade landskamp mellan Skåne och Själland.

Under första träningspasset var SVT där och filmande oss. Det var välkände Bernt Lagergren och hans crew. Jag träffade på Bernt första gången för drygt två år sedan. Då var han nere i Höllviken och gjorde ett reportage på mig som då var ett "lovande löfte".
Folk inom media har en förkärlek för kontraster av alla dess slag, så det fanns ju ingen hejd på kreativiteten när SVT maffian fick kunskaper om att jag på den tiden sjöng i kör.
Ända sedan jag stod i kyrkan och sjöng ljuvt inför kameran har jag försökt reparera skadorna på min så kallade pondus som slagskämpe. Denna "pondus" har gång på gång tagit sig törnar efter att jag blivit  filmad i sminkaffärer och bland annat som Skånska dagbladets Lucia.

Ikväll sker något som dock kan överträffa allt  jag någosin gjort medialt. Jag kommer nämligen vara med i barnprogram på SVt kanal 1 ikväll kl 17.30. I tidningen kan man läsa följnde i  Tv delen.

Krokodill
Barnprogram från UR. "Hopp Hopp tv" handlar om känslor. Hästen Poker kan alltid göra Moa glad och Klara använder boxning för att lära sig kontrollera sina känslor.

Min medverkan i detta programm filmades tidigt i våras. Det enda jag säger till mitt försvar är
- Vad gör man inte för de små liven?
Och kanske all Pr är bra Pr...

Efter första träningspasset uppe i Stockholm förvärrades mitt  dåvarande halsont till det värre. Vaknade av en feberattack på torsdags natten och hade en fanatstiskt smärta långt ner i halsen hela fredagen. Jag blev uppmanad av en inte helt ointelligent varelse att uppsöka läkare.
På fredag kväll hade jag lyckats med det projektet, vilket resulterade i en antibiotika kur på 10 dagar. Drygt kan tyckas så här nära ett VM, men jag tror det var bra, Bättre nu en sen, hela hösten har jag dragits med ett konstigt skit som inte vill försvinna. Känns bra att döda fanskapet med tunga droger nu. Så det så.

Nu ska jag fila på mitt ex-jobb. Fan vad nice.

Vinkar till Dalkullan. Vink, vink.

Jag och Dalkullan fick seperata sängar i stockholm, jag behöver inte gå in på varför.

Adjö.