Lockigt hår

Jag har än en gång gett mig in på livet som en pudel. Under hela mitt liv har jag sörjt det faktum att jag föddes med rakt hår. För tre år sedan tog jag tag i det och  permanentade mig för första gången.
I förra veckan tvingade jag min frisör Alexandra att gå med på att döda mitt hår i form av ännu en permanent.
I en halvtimme försökte hon övertala mig från att avstå. Det är ju så att man inte ska permanenta hår som är blont, och lite slingat. MEN jag ville ha lockigt hår, och när jag vill något så blir det så.

Sen hör det till att jag inte är särskilt rädd för att göra impulsiva saker med håret. Det växer ändå som gräs.
Tyvärr är det inte så att man vaknar upp som guldlock varje morgon, det krävs att man jobbar upp dessa lockar. Men jag känner mig nöjd med lite variation.
Jag kommer med stor säkerhet att tröttna på det inom en vecka, men då hittar vi på något annat kul.

Idag har det varit väldigt drygt att sitta instängd i ett klassrum. Det är inte det att lektionen är dryg, vi har en väldigt engagerad lärare, Men problemet är att jag halvsover mig igenom allt från nio till tolv. Jag måste seriöst sitta och hålla uppe mitt huvud, blunda varannan minut för att jag inte orkar hålla ögonen öppna. När jag är SÅ trött känner jag för att gråta. Men det kan man ju inte göra när man disskutera Boston matrisen..

Nu är det snart träning, sen ska jag in til stan och käka middag på Lemongrass med en vän. Trevligt värre.

- På en torsdag! För att citera Johan Glans


Hej då 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0