Harar på ängen
Fördelen med att bo lite off bland ängar och fält har jag upptäckt den senaste tiden. När jag springer där, nyvaken längs fälten på morgnarna så brukar jag ha en real life hare framför mig. Det är lite fräckt, jag vill inte påstå att jag försöker springa ikapp den eller så, men det är ju alltid bra att ha en hare framför sig när man springer. Har jag hört.
Nu är det ganska lagom temperatur på morgonen, men för någon vecka sedan när det var mycket varmare så hade jag vissa svårigheter med att löpträna. När det blir lite varmare så börjar alla knott (små äckliga onödiga flugor) vakna till liv. Jag minns med trauma särskillt en dag när jag i princip klöktes där ute bland fälten.
Jag sprang med båda händerna för hela ansiktet, jag avstod under flertal meter från att inta något syre i rädsla för att en knott skulle slinka med. Som grädde på moset fick jag ett knott i ögat. DET var nasty. Jag blev hysterisk. Det störde mitt motionerande. Allt pågrund av dessa små flygande kryp.
Det här med små flugor kombinerat med obehag är inget nytt för mig. Det började tidigt, som liten var jag livrädd för små banan flugor. Om de var i min närhet drabbades jag av svår panik, så svår att min mamma tillslut funderade på att ta mig till psykolog. Man kan ju fråga sig varför jag väljer att offentliggöra detta här, men som de säger på Oprah när de har fläkt hela sitt privatliv inför miljontals tittare - Kanske finns det någon där ute som också lider av denna fobi, och som gått och trott de var ensamma där ute. Men det är ni inte, hör ni det.
I skolan idag lärde vi oss allt om moms, affärsstrategi med mera. Kan väl inte påstå att det är det roligaste här i världen. Men nödvändigt är det allt. Eller vad säger ni?
Adiós
Nu är det ganska lagom temperatur på morgonen, men för någon vecka sedan när det var mycket varmare så hade jag vissa svårigheter med att löpträna. När det blir lite varmare så börjar alla knott (små äckliga onödiga flugor) vakna till liv. Jag minns med trauma särskillt en dag när jag i princip klöktes där ute bland fälten.
Jag sprang med båda händerna för hela ansiktet, jag avstod under flertal meter från att inta något syre i rädsla för att en knott skulle slinka med. Som grädde på moset fick jag ett knott i ögat. DET var nasty. Jag blev hysterisk. Det störde mitt motionerande. Allt pågrund av dessa små flygande kryp.
Det här med små flugor kombinerat med obehag är inget nytt för mig. Det började tidigt, som liten var jag livrädd för små banan flugor. Om de var i min närhet drabbades jag av svår panik, så svår att min mamma tillslut funderade på att ta mig till psykolog. Man kan ju fråga sig varför jag väljer att offentliggöra detta här, men som de säger på Oprah när de har fläkt hela sitt privatliv inför miljontals tittare - Kanske finns det någon där ute som också lider av denna fobi, och som gått och trott de var ensamma där ute. Men det är ni inte, hör ni det.
I skolan idag lärde vi oss allt om moms, affärsstrategi med mera. Kan väl inte påstå att det är det roligaste här i världen. Men nödvändigt är det allt. Eller vad säger ni?
Adiós
Kommentarer
Trackback
