KlaraSvensson

I förrgår kväll kom jag hem från Istanbul. Staden där jag äter mängder av gröna oliver till frukost och dricker citronsaft. Staden som tar mig för att vara en rysk hora för många gånger. Staden som har gym/lekplatser för söta och hurtiga gubbar och gummor, och några dvärgar. Staden som lägger pistagenötter i allt de förtär. Staden som kräver 300 kronor i ersättning för att en gigantisk oförskämd turkisk dam med hängbröst ner till golvet skrubbar mig med ljummet vatten i ca 5 minuter.

Istanbul var faktiskt mer dämpat och tyst än vad jag förrutspådde det skulle vara. Jag trodde det skulle skrikas hej vilt som så det turkiska laget brukar, men lyckligt nog slapp vi det. 
Flygresan till Turkiet började bra med att jag och Jenny gick lös på Victoria Secret på Heathrow. Vi hade ca 10 min att införskaffa nya dofter/bodylotioner. 
Intervallshopping är väldigt roligt, det är snabba puckar, lite rysk roulett. Vill jag verkligen dofta päronsplit eller fungerar min hjärna ej logiskt på grund av stress. Typ.
Resultatet av vår hetshandlande blev i alla fall en doft, nämligen Strawberry and Champagne samt en bodylotion vid namn Love Spell. Något mer girly girly kan man ju leta efter. Jag gillade.

Vi tjejer fick tillbringa veckan på ett helt ok hotell i ett kvarter som endast bestod av päls och skinnaffärer. Killarna fick däremot bo väldigt centralt på ett mycket extravagant hotell där man kunde äta jordgubbar till frukost. Morr.

Jag fick match första dagen. Mötte en tjej från Kazakstan och vann den klart på poäng. Var väl en helt ok match, tyvärr slog jag upp min ledskada i tummen riktigt rejält när jag saftade på mot hennes skalle.

Nästa match trodde jag att jag skulle få möta Kina, men tydligen hade NÅGON sett fel på lottningen. Det var i alla fall Katie Taylor som jag skulle få chans till revansch på. Katie taylor pallade antagligen inte banta ner sig till 60 kg, klassen hon brukar gå i utan gick i min viktklass 63 kg.  Som vissa av er känner till så mötte jag henne på en gala på Irland i februari, det var helt klart en fördel att ha den erfarenheten med mig. 

Katie är en boxare som verkligen står ut på grund av hennes slagkapacitet och explosivitet. Möjligtvis därför hon är Världsmästarinna/Europamästarinna och blev utsedd till världens bästa damboxare pound for pound -07.
Min taktik var att irritera direkt, störa hennes rytm. Kontra med rak höger när hon slog sin höger, ta sidesteps och följa upp med slagkombinationer. 
Jag tyckte att jag följde min taktik bra överlag. Ett problem var att jag inte fick betalt för min uppföljningar av slag efter mina sidesteps på grund av det inte blev tillräckligt tydligt. Jag fick inte med mig tillräckligt med vridning.
Det är lätt hänt för min del att jag blir spänd i match, detta är något undermedvetet som är svårt att styra. Men jag vet att om jag väl lyckas slappna av i match som jag gör på sparring så kommer min slagstyrka komma till sin rätt, och jag kommer få mer poäng för de slagen. 

Dagen efter sparrade jag mot Katie Dunn, en kanadensiska som är rankad 3:a i min viktklass. Det var bra och hård sparring (hon fick näsblod..yesss). Jag kände direkt vilken skillnad jag hade i tempo, styrka och uthållighet när det var sparring och inte match. Detta tror jag var väldigt nyttigt eftersom det blev så konkret skillnad från dagen innan när jag gick min match. Om jag väl får min sparringkänsla i kroppen vid match kommer ingen kunna slå mig. På allvar. Grr.

För övriga svenska teamet gick det helt ok, lite oflyt i lottningen hade vi. Den som är blivande stjärna är helt klart Nathalie Lungo från Angered som endast 18 år utmanar eliten i 46 kg. Hon är grym och kommer äga med lite mer rutin och erfarenhet.

Anna Banana höll som vanligt uppe den blå gula flaggan och fixade hem ett  fint silver. Det blev tyvärr förlust mot en duktig kinesiska i finalen.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta mina intryck av Turkiland. Jag gillar Turkiet..men jag älskar inte Turkiet.
Det är ett suspekt land med ett suspekt folk. Det är allt jag har att säga.